.....när tomten kom

En stormig höst gick sakta över till juletid, fortfarande med höstemperaturer. För att vara riktigt säker på att hitta tomten så blev firandet i år i Habo, Sveriges tryggaste kommun!!! Här måste ju tomten känna sig hemma.

En liten nyplockad blombukett så här på julaftonens morgon...

....julgranen med väntande paket...

....väntande barn....

.....tidsfördriv, väntan är lång....biltävling pågår....

....och så...... äntligen kom han

Stor iver runt klappöppnandet!

även morbror Dan såg nöjd ut

Albin

Ebba

 Så  önskar jag er en god fortsättning på julen och ett riktigt Gott Nytt År!

Mitt i alla stormar.....

Jag inser storheten att ha hund. De måste alltid ut! Vi, Lisa och jag tar en promenad i stormen som råder.....allt är inte fel, jag fick en ny art...brednäbbad simsnäppa på Revet i Simrishamn....men åter till stormpromenaden med Lisa.  Det här hittade vi!

Det är väl så här det ser ut, när fiskarna får husera som de vill. Ser lite vemodigt, uppgivet ut, är det slut med fisket?

Mitt hjärta bor....

...på en gammal gård, en gammal gård på slätten....
Det kunde varit Glimmeboda, byggt 1624 som torp under Glimminghus. Vårdas nu av Albo härads hembygdsförening. En plats för stillhet och kontemplation. Den är fyrlängad och av tre olika byggnadssätt: Gråsten, korsvirke och träpanel. Den står i princip orörd sedan sista boenden lämnade gården 1959.

Mitt hjärta bor i en gammal gård,
en gammal gård på slätten,
med vita längor och svalebon
under takens mossgröna brätten.

Och åldriga almar med sagor i,
- en evigt susande klunga,
och tätt inpå väggarna vångar och fält,
som förtroligt i sommaren sjunga.

Och en dröjande doft av lavendel och ros
i låga kisthus och salar,
och ett minne, som ler i var ruta och vrå
och sakta till hjärtat talar.

Här bodde de gamle, här gled deras liv
i tid för längesen gången,
- så stilla som julisus
en afton i gåravången.

Här glider livet så stilla än,
ej stormen rör lågan på härden,
- här är tystnad och ro för ett hjärta än
mitt i den larmande världen.
Theodor Tufvesson

Morgonen efter Berit...

....var underbart vacker. Solen sken. Lisa och jag kan återta den vanliga morgonpromenaden till havet. Havet låg näst intill kav lugnt. 140 sidensvansar drog förbi, sirligt ringande. Koltrastar hoppar och smyger likt råttor på marken under buskarna. Rödhakar tickar. Blåelden och vildkaprifolen blommar fortfarande.....
Det känns som om inget är rubbat av stormen Berit. Jo, förresten, min sopkvast hade blåst omkull och kommunens lövstädning kan ställas in, det är rent nu!

Havet efter Berit

Gråtrutarna har intagit sina stenar

Strandhällsgrillen lyser åter i morgonsolen

Vresrosorna visar upp hela sitt register, blomma, frukt, gröna blad, gula blad.

Det var tänkt som en städdag...

....men tack och lov har jag en hund som inte gillar städning, men som gärna vill gå ut. Så vi slog till och tog en liten runda. Det blev Bäckhalladalen, ett naturreservat strax utanför Simrishamn. En ny bekantskap, smakade mer!!! Mycket mer!

När man trycker ihop björkstammar med ett teleobjektiv, blir de estetiska.

Bäckhalladalen  är till stor del känt för sina grodor. Här finns ett antal grodarter som jag hittills inte haft en aning om...långtågroda, lövgroda, klockgroda m m...det ska bli ett sant nöje att lära känna de här under våren!!!

Här finns naturligtvis bokskogen, med sitt , just nu, rostbruna lövtäcke....och mitt i detta stengärdsgårdens påminnande om att någon var här för länge sedan och brukade den.

Mitt i allt sitter denna näpna, domherrstora, lilla varelse. En sparvuggla. Hon tittade intresserat på oss, fullständigt orädd. Det är sådana här möten som gör att man är fågelskådare! Lisa och jag stod tre meter från den, och den satt kvar när vi gick.

benved

På vägen hem mötte oss detta. Rörums kyrka och en blek, nedgående novembersol. Jag vill påstå att detta var en städdag som jag inte glömmer! Lisa håller med!

Sandhammaren

En till synes oändlig strand fylld av den mjällaste, fina sand man kan tänka sig.

Här fylls hela tiden på med ny sand och strandlinjen är ständigt i rörelse på grund av vindar och havsströmmar. Löderup, några kilometer söderut, har däremot kraftig erosion som vållar bekymmer.

 Men här i Sandhammaren inbjuds man verkligen till sol, bad och lekar. Men förrädiska strömmar gör ändå att badandet får ske med försiktighet.

Denna föränderliga strand och undervattensförändringar har gjort vattnen runt Sandhammaren till mycket farliga för sjöfarten. Här är det vrakrikaste vattnen i vår del av Östersjön.

......och fortfarande blommar det.....

rödklint

tusensköna

och så går solen ner efter ännu en skön höstdag.

Haväng - änglamarken

Där Hav och Äng ur blotta namnet dofta (Anders Österling)

Haväng, bland det vackraste i Österlen. Här rinner Verkeån ut i Östersjön

Här vandrar laxen upp för att leka, en viktig reproduktionsplats. Här transporterades under 1700-talet stora mängder alun, vitriol och rödfärg ut från Andrarums alunbruk. Rekordåret 1728 skeppades 841 ton alun ut här. Vid lågvatten ser man fortfarande resterna av en hamnanläggning. Alunbruket startades 1637 av Jochum Beck?! Det du, Jürgen!

På åsen ovanför stranden breder underbara betade ängar ut sig.

Havängsdösen låg nedbäddad i sand fram till 1800-talets slut då en storm frilade dösen. Den är placerad på högsta punkten med underbar utsikt över havet.

Vyn över Verkeåns utlopp

Här är ett väl frekventerat strövområde och ovanför åsen ligger Skepparpsgården, STF:s vandrarhem och ett museum som visar naturreservatets värden ur kulturell och biologisk synpunkt. Här häckar t ex fältpiplärka och trädlärka, men även lövgroda och grönfläckig padda!!

Ett Skåne i dimma....

Jag gillar dimma! Det är säkert inte många som delar den uppfattningen. Men jag gillar detta disiga gråvita täcke som lägger sig över allt. Det lockar fram nya detaljer att se. Det lockar fram starkare och tydligare lockläten från fåglar. Det är fotogeniq och det stimulerar fantasin....barnbarnen såg Bäckahästen, stimulerade av sägenvandringen vid Glimminghus kvällen före!

Men bortsett från dimman, här kommer några fler blommor till novemberskaran.

ärttörne, juni-dec. Där ser man, den ska blomma nu!

blåklocka, juni-september