Vårdagjämning!

Jag celebrerar detta med att fylla bilen med diverse Kampradartiklar för hus och hem. Kan dock inte låta bli ta vägen över Vombs ängar när jag åker hem.
Det är endast vid denna tid på året som de visar lite av den underbara miljö som fanns här när Ragnar Edberg m fl startade kampen för bevarande av ängarna.

Jag möts av jublande vårdrillar från storspovar, och här står den...

...tofsvipor tumlar runt i halsbrytande luftmanövrer och tar en stunds vila i kanten av en vattenpöl...

En enkelbeckasin spelar, de övervintrande vitkindade gässen har reducerats till en skara på ca 500. Den rödhalsade gås som varit här ett tag har dragit vidare. Men fortfarande finns här också ett par hundra bläsgäss, och i Vombsjön ligger ett gäng mindre sångsvanar.

Skrattmåsarna, nyss så vinterbleke har tagit på sig den bruna hättan och skriar så underbart vårligt.

Nu pågår vårsträcket för fullt, årets första praktejder syntes i Kåseberga tillsammans med 11000 ejdrar. Själv blev jag beskådad av ett antal kronhjortar.

Att fågelskådare lever farligt det har man ju vetat, men lite överraskad blev jag när jag steg ur bilen. Jag såg det som en grop i vägen, men det var ett hål rakt ner...

...och därunder strömmade vattnet.

Men det känns i alla fall tryggt att sista utposten mot södern är säkrad!

13:e, men tisdag......

En fantastisk morgon....dessa morgonpromenader slår det mesta.....

Gatlyktorna har nyss slocknat, men här tänds den riktiga lampan....sånglärkorna spänner drillparaplyer över mej....gråtrutar grockar grovt.......en mjuk melodisk koltrast stämmer i....

....vintergäcken och snödropparna fullkomligt väller över nymornade rabatter......

"landet syns långt idag, och vattnet minst ett par mil", vad skönt att promenera i detta och lyss till Carl-Anton i sitt inre.....

 ...här ute ligger alfåglar....jag vet inte hur många, jag ser dom knappt i kikaren.....men jag hör...."a-alli-o a-alli-o a-alli-o", en mäktig kör.....att man får uppleva detta är knappt förståbart.....jag delar min glädje över morgonen med en morgonpromenerande matte med hund.....jag får tala om för henne vad hon hör därute.....hunden luktar mer intresserat i busksnåret.....

...turkduvorna spelar i morgonljuset och hormonstinna ringduvor flyktspelar överallt.....en ringduva ger sig på att övertyga mej om att "du bör försvinna här huserar jag"....

....Lisa och jag går sakta hemåt....Lisa njutande av varje liten kvist, eller grästuva som tidigare besökts av kompisar.....

.....hasseln är beredd.....

 ....hällmarkens mossor är sönderhackade av aktivt bomaterialsökande skator......

....och med en knölsvan lugnt födosökande säger vi farväl till morgonen och VÄLKOMMEN VÅR!

Vår och ett besök i Baskemölla

Den 17 februari kom våren till Österlen. Med våren  ökade aktiviteterna runt slutflyttningen från Eksjö i och med att hustrun slutade sitt jobb och 29 februari har vi så antligen flyttat färdigt.
Nu sjunger lärkor, starar och koltrastar och ute på havet låter alfåglarnas "sång" allt mer högljudd. Gunnar Brusewitz beskriver hur han har haft en av sina starkaste naturupplevelser när han på 50-talet suttit en vårmorgon på Stenshuvuds topp och lyssnat till 10-tusentals alfåglar som sjungit ute på havet.
Jag hör dom nu - alfåglarna - men nu handlar det kanske om hundra som ligger där ute, känner vårruset fylla sig och brista ut i en av naturens märkligaste allsånger....
I hamnen besöker en vitvingad trut och själv är jag på väg till Baskemölla, 4 km N Simrishamn.

Husen klättrar upp från havet i en istidsflodfåra. Själva orten Basche Mölle är känt från 1525. Ett fiskeläge med en glansperiod som pulserat i takt med sillens tillgång. Men också av de möllor, kvarnar, som fanns här och drevs av den vattenkraft som gavs från den bäck som fortfarande finns som en rest från istidsfloden.

Efter flera stora bränder har den allra äldsta bebyggelsen försvunnit men Baskemölla har ändå behållit sin charm.

Hamnen har en gång gett 60 fiskare sin näring men är väl nu att betrakta som en ställe för fritidsbåtarna att lägga till. I bakgrunden reser sig Stenshuvud stolt över havet.

Denckers backe

1857 kom koleran till Baskemölla och då anlades en särskild kolerakyrkogård i utmarken av Baskemölla ordentligt skild från samhället.  Ett minneskors är rest över platsen.

Men fortfarande lever samhället, frisören finns på plats och i hamnen en loppis som specialiserat sig på marina saker. För hundra år sedan fanns tre affärer! Bland annat Johanna Henriksson som sålde fotogen och bröd, en något udda kombination.

Det är lugnt och stilla, Baskemölla vilar stilla i väntan på sommarens turistinvasion.....