Havet, efter hantverkarna!

Hantverkarens verktyg har tystnat. Köket är nytt, det nötta är borta. Lådorna gnisslar inte längre. Badrummet har bytt skepnad.

Skön är tystnaden, vi är överens, Lisa och jag.

Vi tar vägen ner mot havet. På långt håll hörs bränningarna. En prutgåsflock drar över. Trutskrik. Ejdersträck, gång på gång. Hav och himmel smälter samman i ett dimmigt fjärran.
 

 

Det är en stillsam stund. Vi sitter på stranden. Utom bränningarna, tyst. Som så ofta tränger Dan Andersson fram i tankarna. Någonstans i bakhuvudet vet jag att han skrivet något om havet. Jag hittar:

 

 

PÅ HAVET

 

Ni vågor som sjunga om kvällen när solen går ner
så tagen mig, kväven mig, vänner, vad viljen I mer?

 

De dagar av kärlek och sånger bland grönskande trän
ha likt er mot aftonens fredliga land rullat hän.
O, vore den mark dit jag hemlös och irrande går
så sval som den bränning som snövit mot hällarna slår!

Jag är på ett fartyg med bristande master och bord,

att krossas när döden har sagt sitt förlossande ord.

En broder till natten där sjöarna slickande slå

jag ville på upprörda vatten se frälsaren leende gå.

 

Ni vågor som sjunga om kvällen när solen går ner,
nu bären, nu blåsen mig bort där mig ingen i mörkningen ser!
Nu lysen och fradgen bland mulnande holmar och skär
och visen mig vägen som långt ned i tystnaden bär!

 

Jag suges och drages och törstar och längtar till er,

ni vågor, som sjunga om kvällen när solen går ner

 

 

 

Vi går hem. Grönsiskor kvider i luftrummet över oss. Några råkor pratar högljutt från ett hustak. Rödhakar knäpper.

Väl hemma väntar ett nytt kök, tyst!

Detta underbara Haväng.....

Jag har gripits av en ny kärlek, och ingenting kan vara farligare än att bli förälskad på gamla dar. Jag har blivit förälskad i Skåne och alldeles speciellt då i Österlen. Det är något säreget med denna trakt - dess mjuka böljande kullar, dess skiftande dagrar över Stenshuvud och detta underbara Haväng, som ger en så intensiv känsla av hedenhös...
                                                                                         Prins Eugen

Mäktiga ekar möter oss när vi kommer till Havängs parkering, och på betesmarken ligger fallna ekar och multnar. Det tar ca 100 år för en död ek att multna upp, en fascinerande tanke, och då kanske den levt 5-600 år, vilka perspektiv!

 

Här är Sten-Åke och Elisabeth med Troja och Hedda.

Gravdösen, längst upp på platån, blåste fram i en hård storm på 1860-talet. Helt okänd och bortglömd fram till dess.

 

Borta vid Stenshuvud målar solen silver i havet

 

Verkeån rinner ut här, en viktig å för det skånska laxbeståndet.....

 

....även om det är svårt att förstå hur några fiskar kan ta sig upp i ån i det decimeterdjupa vattnet i åns mynning. Ännu svårare att förstå är att här var en viktig utskeppningshamn för Andrarums alunbruk. Långt ut i havet finns rester efter en hamnanläggning.

 

In från höger på stranden kommer några kärrsnäppor, ivrigt födosökande....

 

.....de har också sällskap av en större strandpipare.....

....de håller oss sällskap under vår fikapaus.

 



Att kunna ta del av detta underbara landskap, sitta här på en gammal stock på stranden, njuta av kaffet och en alltmer solig septemberförmiddag i goda vänners lag, det är att fånga dagen! Carpe diem!

Därborta härskar gravdösen majestätisk på sin utsiktspost....

 

....och här påminns vi om den militära närvaron, här börjar Ravlunda skjutfält.

 

Många naturälskare strövar i dessa marker....

 

 ....som t ex Sten-Åke och Troja.....

 

 .....och över oss alla vaktar korna!

 

Hur kan en fläck på jorden

ens hjärta fånga så

- en spång mot evigheten

av några minnen slå...

                                                                      Theodor Thufvesson

Backagården - en oas för själen!

Utmed Kustvägen i södra Skåne, ett kort stycke från spektakulära Kåseberga ligger Backagården.

Bakom en anspråkslös entre döljer sig en oas. Här är lugnt, stilla och möjlighet till god fika i en fantastisk miljö! Vi går väl in genom den vackra Simrishamnsdörren!

 

 

Här möter en presentbutik....

 

 

...utbudet är inte det vanliga turistiska utan mera för den som söker sköna ting...

 

 

....vi fortsätter in i en klädbutik, jag som man hittar inte så mycket här, men frun slår till direkt...

....innanför denna del finns ett, gammaldags inrett rum, där man kan sitta och njuta av fikat om man vill....

....men vi fortsätter genom lokalerna......och kommer in i ett genomgångsrum....

 

...där hänger vindruvor i taket och här står ett handslaget mässingsbadkar....

 

....men vi är fikasugna och tar oss till den fantastiska kafeterian....

 

 

....och om ni tittar noga så ser ni att Lisa (vår hund) är med in, naturligtvis....man sitter alltså i ett växthus och njuter...och menar verkligen, njuter....det ligger en vindruvsklase på borden....

 

....och är du sugen plockar du direkt från vindruvsklasarna som hänger över huvudet.....här tar man hand om ca 600 liter vindruvor som blir till 400 liter vin....det säljs inte....

 

....föredrar du att sitta ute så finns naturligtvis även en uteservering....

.....mellan Hammarskölds Backåkra och Kåseberga (Sveriges bästa plats för att beskåda sjöfågelsträck!) hittar du denna oas för kropp och själ...och det är inte långt till Sveriges enda rejäla bestånd av kornsparv vid Hammar...

Septemberbesök vid Forsakar

De isälvar som uppstod efter de olika istiderna har mejslat ut ravinen som kallas Forsakar. De avvattnade issjön nedför Linderödsåsen, bland annat här. Det är nu ett väl besökt naturreservat där naturen tillåts leva sitt liv utan klåfingrighet från oss människor. Det har bl a lett till att man nu varnar för att vandra i ravinens botten då risken för plötsligt nedfallande grenar eller träd utgör en klar risk.

Det är nästan omöjligt att med bilder ge rättvisa åt det här stället. Det är så vackert. Vi vandrar uppe på ravinkanten, möter ständigt branta stup, bokskogen omgärdar hela ravinen, i botten flyter den lilla bäcken. Liten är ett ord jag kan använda nu efter sensommarens torka. Under vårflödena finns här rejäla vattenfall 8 och 10 meter höga!

Slingan vi går är lite drygt 1,5 km och en hel del uppför så visst känns det skönt att ta igen sig lite.

Det är ett fantastiskt landskap att vandra i. I septembers klara, friska luft är det tyst! Porlandet från bäcken, det kraftigare bruset från fallen, hackandet från en hackspetts jakt efter larver i de många döda träden är allt som hörs.

Här häckar forsärla och strömstare, det är rika sångarmiljöer, för att inte tala om det himmelrike det måste vara för hackspettar. Här finns också bokskogslöpare, en 3-4 cm lång skalbagge som man bara känner från Forsakar och Stenshuvud. Här finns också levnadsmiljöer för lamell- och nålsnäckor som i övrigt är hotade arter.

Vi avslutar besöket med fika på Forsakarsgården och njuter Forsakarskaka med vaniljsås (frun), jag njuter en macka med den för mig ovanliga kombinationen; leverpastej, bacon och svamp!

När vi lämnar Forsakar så möter oss ett litet minizoo med getter, minigris, myskankor, ett par emus...

....men lite senare utefter vägen även dessa glada utegrisar

Till Forsakar är återbesök till våren inbokat i minnet!