Ett litet stopp på vägen...

 

 

All snö är borta.

Vi har hittills haft 22 dagar med snötäckt mark. En fullständigt onödig kunskap att bära med sig. Men förra året var det bara 11 dagar på hela vintern. Och nu väntar storm!

 

Nåväl, på en utflykt till Malmö stannade vi till vid Trelleborg och blev påminda om att det faktiskt är vinter. Det låg rätt rejäl issörja i viken.

 

 

Skummet från havet hade till och med skapat små isdrivor.

 

 

Jag är naturligtvis inte mannen att recensera boendeområden och arkitektur, men om detta tycker jag inte!

 

 

Skånska byggvaror sa inget om hur stort växthuset var. Men nog räcket det till min sallad!!!

 

 

Himlen är nästan sommarlik. Nu åker vi hem och inväntar stormen.

Simrishamns hamn och lite mer!

 

 

Här är revet! Trutskådarnas paradis! Det är här alla kaspiska, medelhavstrutar och jag vet inte vad som dyker upp!

 

 

Lite närmre hamnen är Tommarpsåns utlopp. Det är faktiskt issörja som ligger där utanför!

 

 

Den nya piren som omger småbåtshamnen. Här utanför piren ligger just nu åtta salskrakar.

 

 

Här i småbåtshamnen samlas alla möjliga båtar, fiskebåten närmast med SIN-märkningen är registrerad här i Simrishamn, härliga segelbåtar och helt vanliga båtar!

 

 

Hotell Svea! Vad behöver sägas mer? Det tronar i hamnen!

 

 

Men vår beredskap är god! Vi klarar en vecka! Han har säkert räknat med dessa, han, ÖB!

Bland sanddyner på Österlen?

Efter snökanonen för några dagar sedan tar jag en liten tur för att se var snön tog vägen. Marken är inte snötäkt. Det ligger lite snö i fårorna.

Men så hittar jag den! I bruna sanddynsliknande drivor!

Det har skapats fantastiska formationer!

Ett par meter höga, fem meter från i stort sett barmark! Fascinerande! 

 

 

 

Jag förstår alla sägner och sagor som finns runt Bolshög. Den är gåtfull, vacker och månen lyser över den. Tjusigt!

När jag kommer närmre ser jag fåglarna som hittat sitt träd.

Kråkor, råkor, kajor. Sådana här blandade kråkfågelflockar drar ofta fram här. 

Strax intill här på en sträcka av 2 km ca, såg jag fem ormvråkar, tre röda glador, en tornfalk och en havsörn. Det var fjärde havsörnen i år! Jag känner våren nafsa i hasorna!

Här är en av ormvråkarna.

Solen börjar gå ner och färgar kråkbröstet lätt rosafärgat. En skön dag på Österlen!



Bara en liten hundrastningspromenad.....

 

 

Idag är det bättre väder. Även om det är långt tills man kan sitta och njuta på den här bänken så känns det rätt skönt, särskilt där det läar lite.

 

 

I åkanten finns vackra issmycken....

 

 

.....och gräsänderna tycks inte bry sig så mycket om två glador som flyger över. De blir lite mer upprörda över en sparvhök som följde åfåran i hopp om att någon rödhake eller talgoxe skulle flyga upp av ren förskräckelse.

 

 

Ett par ringduvor ägnar oss viss uppmärksamhet.

"Du, kolla dom där nere!"

 

 

" Är det nå´t att bry sig om, tror du?"

 

 

"Ä, han är bara ute med hunden!"

 

 

 

 

Snökanon över Österlen!

 

 

En frisk nordöstlig vind sveper in över Österlen och skapar yrande snöoväder. Det är svårt med sikten. Fotografera går bara göra i lite skydd bakom träd eller dylikt. Den enda som uppskattar detta är Lisa som skuttar av glädje!

 

 

I det öppna landskapet sveps snön iväg och bildar drivor bara där det finns lite lä. I detta vädret kan det bli trafiksvårigheter nästan direkt. Som infödd skogslandsbo får man lära sig lite nytt! Stimulerande! Skönt att kunna se detta med gott om tid och kunna välja när man går ut.

 

 

Att stå oskyddad ute vid havet är det kallaste som går att uppleva. Det blir många minusgrader även om termometern bara visar någon minusgrad.

 

 

När vi kommer till hamnen har vädret lugnat sig, och här lägrar sig lugnet. Den äldre damen släntrar sakta hem med rullatorn efter den dagliga utfodringen av bröd, bullar och kakor!!

Grågås

 

 

Gråtrut

 

 

Skrattmås

 

 

 

 

 

Snöröken sveper in landskapet i ett grått töcken, men solen bryter igenom molnbanken.

Impan - naturreservat i Gröstorp

 

 

Den hornuggla som vi rehabiliterat på KFV, släpptes där den hittades, strax utanför Gröstorp, intill naturreservatet Impan. Det jag såg var så lockande så Lisa och jag förlade en av dagens rastningar hit.

 

När man kommer hit möter ett lite annorlunda landskap. Det är hällmarker, magert jordlager. Här måste vara stenskvättors och törnskators himmelrike. Hagtorn och slån är dominerande i buskvegetationen.

 

 

Men här har brutits flusspat i många år. Det finns en gammal gruva här, här hittar ni fina bilder inifrån gruvan http://sir-pb.dk/grotta/impan09.htm . Här har barbastell, en fladdermusart, en viktig övervintringsplats.

 

 

 

Förkastningsbranten blir på sina ställen imponerande!

 

 

 

Här blir ytterligare en plats att besöka när våren kommer. Här är nedanför förkastningsbranten med utsikt mot Simrishamn.

 

 

 

Det är vackert även i den Österlenska vinterns grepp. Flera koltrastar höll till här i skrevorna. Jag ser verkligen fram emot att ta del av fågellivet här längre fram.

 

 

 

Vi stannar till vid Vårhallarna på vägen hem. Kallt! Det ser verkligen kallt ut på sommarens badstränder!

 

 

 

Vårhällarna har is i mungipan!

Hornuggla hos KFV Simrishamn

 

 

 

Vintern ha slagit till även på Österlen. Det var -11 grader vid morgonkaffet! Rimfrosten blir tjock och vacker i den fuktiga havsmiljön.

 

 

Vi fick telefon från en person i Skillinge att man hade en kanadagås som låg på ett fält till synes sjuk eller allmänt svag. Vi åkte dit för att ta hand om den. Rapportören visade var den låg ute på ett fält. Jag skulle parkera bilen lite bättre, då fick jag plötsligt se två havsörnar passera. När jag därefter skulle ut på fältet var gåsen borta! Havsörnar kan ha respekt med sig! Förmodligen använde kanadagåsen det sista av krafterna för att undkomma örnarna. Naturen bjuder på mycket upplevelser och dramatik!!!

 

 

För rapphönsen blir livet tuffare. Det är svårt för dem att hitta ätbart just nu.

 

 

Efter kanadagåsäventyret var det dags för matning av vår gäst på KFV (Katastrofhjälp Fågel och Vilt), en hornuggla.

 

 

Här har vi matat den med en mus! Fågeln uppträder piggt och den bör vi kunna klara!

 

 

Som sagt, vinter!

 

 

Snömängderna är inte stora, men den bleka vintersolen går sakta ner mot ännu en kall natt.



Hommage till Gustaf Fröding och Mando Diao

 

 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.....

 

Underbar poesi.... men det här är min hembygd.....

 

 

 

 

....det är inte sommar, men sol....

 

 

 

 

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

 

 

 

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

 

.......råkornas läten är glädjefulla, våriga....en blåmes svirrar....

 

 

 

 

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

 

 

 

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

 

....som dessa urtidsfåglar....

 

 

 

 

....eller råkans nyfikna...vad vill du? vad minns du?

 

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsters dal."

 

 

 

....kanadagäss...

 

 

 

 

....ringduva....

 

 

 

 

....pilevallen!!!

 

 

 

 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsters dal."

                                                     Gustaf Fröding

 

 

Min sista hyllning blir en pilgrimsfalk på ett dåligt foto, men jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att visa min vördnad för Gustaf Fröding och ett tack till Mando Diao för tolkningen!