Det är magiska stunder i försommarkvällen. En flodsångare sjunger, ackompanjerad av kärrsångare och härmsångare. Längre in i natten spelar en vaktel. Österlensk magi!
Lite tidigare kollade jag upp min grågåskull. Det kan ha varit dessa, numera halvstora ungarna. Men det låg 21 ungar i den lilla pölen och alla familjestrukturer verkar vara brutna. Men kollektivet ser ut att frodas!
Den låga solen och det avtagande ljuset lockar mig att fotografera lite motljusbilder.
Näktergalssången ekar i en stilla, varm, kväll! Maskrosbollen står redo att släppa sina fröer.
Den enklaste växt blir ett konstverk, en staty!
Rapsen, snart mogen, blir en svart silhuett mot försommarhimlen
I de sista röda solstrålarna bildas mosaiker som inte kan beskrivas!
Då, i denna sena stund kommer ett par gökar. De är i extas, darrande, vippande stjärtar, slående vingar, läten långt från det milda hoandet. Parningsextas! Försommarnatten bjuder in!
Flodsångarens envisa skyttlande, näktergalsslagen och kärrsångaren fortsätter!