Gråhäger

Gråhäger Ardea (häger) cinerea (askgrå). Storfiskaren i lugna dammar, åar och sjöstränder. Det är en verkligt duktig fiskare och ses inte som någon välkommen gäst vid fiskodlingar eller vid guldfiskdammen i trädgården.

Det delade intresset för fisk mellan oss människor och gråhägern har också utsatt den för jakt, förstås.
Ett stort nöje på 1500-talet var falkjakt på gråhäger! När hägern kom från fiskeplatsen på väg till boplatsen släpptes pilgrims- eller jaktfalk, ofta flera samtidigt. Hägern tvingades ner, ofta med en falk på ryggen. Klarade den sig hyfsat försågs den med en ring med inskription och fick flyga vidare. Ringmärkning a lá 1500-tal!

En tysk greve redovisade 4174 skjutna gråhägrar under 25 år så nog var de utsatta!

 Idag beräknas drygt 5000 par häcka i Sverige. De häckar vanligtvis i små glesa kolonier. Boet läggs högt upp i ett träd. Under ungarnas uppväxt vitmenas den nedanförliggande vegetationen av spillningen. Det är en säregen upplevelse att stå vid en hägerkoloni, höra skränandet, se de stora fåglarna balansera på trädgrenarna med flaxande, havsörnsstora vingar! Samtidigt insupa doften av rutten fisk och döda nerramlade hägerungar. Det är ingen njutning!

I Iliaden förespår man framgång i striden:

Nära förbi dem en häger då flög till höger om vägen

sänd av Athene; de kunde den ej med ögonen skönja

därtill var natten för mörk, men de hörde dess ljudliga läte.

Glad blev Odysses åt fågeln som kom och han bad till Athene

"Vill man ha fiskelycka ska man smörja in stövlarna och fiskedonen med häger fett!"

                                                               Ur Fåglar i folktron (Carl-Herman Tillhagen)

"Hägerfett är också ett utmärkt hjälpmedel mot reumatism, bra också mot gikt, dövhet och ögonlidande. Helst ska fettet vara inhämtat vid fullmåne!"

                                                                     Ur Fåglarna i folktron (Carl-Herman Tillhagen)

Har du sömnproblem? Gör då som Plinius förespråkar: "Sy in en hägernäbb i ett åsneskinn och bind om pannan!" Tänk så enkelt!

Sov gott!

Bilder från Skanör-Falsterbo 2016

 

Det är sommarväder. 25 grader varmt så en öl i skuggan sitter fint.



 

 

Solen går upp när jag tar morgonturen med Casilda mellan badhytterna på Kämpingestranden.

 

Från Kolabacken ut över fyren och Nabben.....

 

....och ut över golfarnas klubbhus.

 

Skanör och delar av Flommen

 

 

 

Men inte bara badhytter! Lite vindsnurror också!

 

Mellan rovfåglarnas ankomster vilar det en lugn och avslappad stämning bland skådarna vid Ljungen.

 

Havsörn är en av dessa som kommer och visar upp sig. Det är den häckande hanen som gör dagliga turer över Ljungen till glädje för oss fans.

 

Tranor drar över i glesa, högljudda band.

 

Utöver fåglar finns det många betesdjur på Ljungen, och nyfikna hägrar!

 

Bakdjupet - baksidan av Flommen hyser mängder med fågel. Här mest vitlindade gäss och bläsänder.

 

Här är ett par kanadagäss bland de vitkindade.

 

Bläsänder

 

 

 

Fler tranor drar över

 

 

 

Det är tätt i flockarna

 

 

 

Det går fortfarande mycket vadare här, gluttsnäppa.

 

Vassen blänker i solskenet

 

Flommen är en framgångsrik naturvårdsinsats....

 

Här finns bland annat Sveriges största häckningslokal för skärfläcka på Landgrens holme. De har redan lämnat för sydligare trakter.

 

Det är en vänskaplig stämning mellan alla aktörerna på Ljungen!

 

Oxel....

 

....och rönn väntar på invasion av hungriga trastar och sidensvansar.

Kanadagås!

Kanadagås, detta flygande minnesmärke över Bengt Berg!

Både hatad och älskad.

Det är en nordamerikansk art med utbredningsområde i Kanada, Alaska och norra USA.

De första kanadagässen fördes in på 1600-talet till Jakob II:s samling av vattenfåglar i St James Park i London. 1927 kom de två första fåglarna till Sverige införda från Nederländerna av Bengt Berg. Sedan han flyttade till Eriksberg ökade utplanteringarna och har nu etablerat sig i hela norra  Europa.

När Erik Rosenberg på 1950-talet gav ut sin berömda fågelbok skriver han att kanadagås hålles som parkfågel, men ses ej sällan flygande fritt i naturen. Nu är beståndet ca 20000 par, utbredd över hela landet, med störst antal i Småland.

Det är vår största gås och ses kanske mest med negativa ögon på grund av dess betande av växter och den kraftiga nedsmutsningen av park- och badmiljöer, där vi människor och kanadagåsen delar intresset för miljön.

De milda vintrarna innebär att stora övervintrande flockar håller till i Skåne. Att se flockar med ett par tusen individer är ingen sensation.

Det är en vacker fågel och för mig är de stora vinterflockarna en härlig syn!

Från 0 till 20000 par på 90 år. Starkt marscherat!

En dag i söder!

 

Dagen börjar med mörka moln och ett envist duggregn. Men där bakom visade solen att den fanns.

 

Målet var Falsterbo. Det blev förstås start på Nabben. En flock kentska tärnor hälsade välkommen.

Efter morgonens regn blev vädret riktigt fint, en varm skön sensommardag. Vid Fyren samlas alltid många för att bli hjälpta i sin fågelskådning av kunniga ornitologer.

 

Golfbanans kortklippta gräs är som gjort för hundratals gul- och sädesärlor som tar de sista matbitarna innan det bär vidare till Danmark. Här ett par gulärlor.

 

 

Ljungen blommar.

 

Martornen börjar se lite ledsen ut, men fortsatt imponerande i sin taggighet.

 





 

Det är Falsterbo Bird Show denna helgen, lämpligt förlagd till sträcktiderna när bivråkarna lämnar landet. De kommer i glesa skaror stilla glidande, det är en härlig syn!

 

359 ex blev slutsumman vid den officiella räkningen av utsträckande bivråkar.

 

Jag hade sett fram mot hur det nya Naturum hade utvecklats. Nu hade den nya, högre, plattformen blivit klar. Men för mig blev det nog lite besvikelse. Det var mycket träd man såg!! Men inte lockar det för fågelskådandet! Får väl testa lite mer i höst.

Havet ses mellan trädstammarna.

 

På vägen hem blev det besök vid Börringemaden. En härlig plats! Idag bjöds på en härlig tofsvipflock

 

För många är det det första riktiga vårtecknet när tofsviporna anländer, men det är minst lika trevligt sällskap på höstarna.

 

Prydligt uppradade, alltid vända mot vinden.

 

Vid Gärdslövs våtmark höll några gluttsnäppor på med matsök på djupt vatten. En rolig syn, ständigt upp och ner i en väl samlad liten flock.

 



Så blev det förstås lite härliga vyer från Hammar....

 

 

 

.....och ett halmdoftande Glimmingehus!