onsdag 27 september 2017

Vi firar Lena-Stina (Lina)!


Då har dagen kommit (ja, inte riktigt än!) då vår minsting fyller 40 år! Det är svårt att ta in att 40 år rinner iväg så fort.

Vi, den närmsta släkten, firar henne i Tåkerns Vandrarhem och Café....

Denna tjusiga byggnad som varit skola och församlingshem innan ett ungt par gjort om det till vandrarhem och café.

Läget är fantastiskt, ett par hundra meter från Tåkern och med promenadavstånd till Naturum i Glänås.

Café och matsal är den gamla skolsalen och visst känner jag hur minnena kryper fram från min egna skolgång i samma typ av sal, med stora fönster och....

....och där skolsalens stora gjutjärns kaminen ersatts av en braskamin av modernare sort. Trivsamt!

 Vandrarhemmet ligger strax intill Svanshals kyrka med den stolta svanprydnaden på kyrktornet!
"Halsen avblåst från svanen vintern 1888. Påsatt och hela fågeln målad vit på sommaren samma år. Svanen nedtogs och uppsattes på sin plats av sotare Skoglund från Grenna" stod det på en lapp som hittades inuti svanen 1994.

 Det blir naturligt att vi startar med en vandring utefter Tåkern till Glänås. Lina, Simone, Cassandra, Ann-Christin, Eskil (på ryggen), Torkel.

Vi passerar på vägen "Huldastugan", namngiven efter den sista inneboende, änkan Hulda Eliasson som levt sitt liv tillsammans med sin man som livnärde sig som fiskare.....

.....stugan låg på den tiden, innan sjösänkningen,  bara några meter från sjöstranden.


Stugan är Svanshals äldsta byggnad efter kyrkan och kan nu hyras av turister....


 "Här bor man nästan under de förutsättningar som fanns förr, bortsett från att sängarna inte är av halm. Inget rinnande vatten utan endast vatten i kärl och spann, ingen elektricitet och inget avlopp. Behöver man uträtta sina behov görs det istället i utedasset. Fotogenlampor och levande ljus är något som våra gäster får använda sig utav, koka kaffe eller te på järnkaminen och elda för egen värme. Men det man verkligen får är en unik och härlig upplevelse med lugn, tystnad och naturnära boende." Vandrarhemmets hemsida

 Vandringen leder så småningom fram till Glänås. Tornet bjuder på gäss, några gråhägrar, en havsörn passerar och vi får reda på att 11, elva! ägretthägrar setts under dagen.



Här skådar Krister, Angelica och Cassandra....

....och Meta och Johan.

Från tornet ser vi också det mycket arkitektoniska Naturrummet!

 Inuti är det än mäktigare!

Här finns bl a en unik samling träsnidade fågelarter i skala 1:7 gjorda av Vesa Jussila. Där finns samtliga sedda fågelarter i och vid Tåkern (327 enl artportalen) + Nils Holgersson!







 Under promenaden är det frågor också. Inte helt lätta!
Albin, Krister, Ebba, Eskil, Hugo, Lilly, Meta, Emil (i famnen)på Torkel, Simone, Johan, Cassandra, Örjan, Ann-Christin.

Prinsessan Estelles sagostig prövas till ljudligt hoande från den närvarande berguven.

 Lilly och Emil

Huvudpersonen hittar vi i köket med förberedelser för maten med mamma som hjälp!

Så kan vi gå till bords.

Örjan höll ett ömsint tal till sin Lina!

Det blev presenter också!

Stort GRATTIS, Lina!
 Tack för en jättefin tillställning i en underbar miljö!




onsdag 20 september 2017

Havsörn!


Den 3 oktober 1964 såg jag min första havsörn i Ottenby. Jag var helt upptagen av att jag fick se en havsörn, en art som i praktiken var på väg mot utrotning. Jag kände lyckan att jag ändå fått uppleva detta majestätiska - profilen, den skarpa blicken, den paniska skräcken i gåsflockarna när den mäktige närmar sig. Bredvid lyckan satt klumpen i halsen över att den inte skulle finnas att se för mina barn.
Idag kollade jag i Artportalen, en dag i september var 44 ex rapporterade!
När jag idag ser en mörk klump på en mjukt böljande kulle och direkt ser örnprofilen känns det skönt och varmt! Det gick! Den kom tillbaka!

De är två! Jag såg dem nyss i en liten rovfågelskruv med ormvråkar, sparvhökar och en fiskgjuse. De bröt sig ut och drog snabbt iväg.

Jag trodde nog att de flög vidare. Döm om min förvåning när jag upptäcker "örnklumpen" framför mig.

De sitter lugnt där, jag upptäcker dom i tid, så jag sitter utanför deras säkerhetszon. Funderar en del på åldrar. Jag får för mig att det är förälder med årsunge. Men de gula näbbarna visar på att det är gamla fåglar (se Urbans kommentar nedan), alltså ett strävsamt gammalt par som är ute på liten utflykt!

Jag sitter i bilen (detta fantastiska gömsle!) på en liten väg. Vi sitter här 10, kanske 15 minuter och njuter av varandra, i varje fall njuter jag!

Som vanligt är ju inte ljuset det man önskar, men ändå....

Solen kryper ner bakom en molnskärm. Den ståtliga örnprofilen mörknar och blir på sätt och vis ännu mäktigare.

 Den skarpa örnblicken fastnar i något, det blir lite oro, de sträcker på sig...

En sista blick åt mitt håll....

....och iväg!
Tack för att ni finns!
Det var obs 323 och 324 av havsörn! Jag har minnen från nästan varje observation. Det rullar förbi, Ottenby, Sövdesjön, Vomb, Rogberga!, Byhult (en enda, under alla dessa år),  Ryningsholm, Falsterbo, Getterön, men mest av allt Fyledalen där jag sett ungar matas och sett springande havsörnar jaga en fasan!
Fantastiska upplevelser!

söndag 17 september 2017

Coccothraustes i Falsterbo!


September månads utflykt med Coccothraustes gick till Falsterbo. 16 september, vackert väder, svag västlig vind. Ett järngäng, vad kan gå fel? Inget!

Falsterbo är inget drömställe för fågelfoto med min utrustning, men en vacker skrattmås är väl inte så dumt....

....och en törnskata på något hundra meters avstånd går väl an.....

....och den här som fullständigt struntade i att vi kommit ända från Österlen.....

.....och en P G Bentz i högform som berättar om fågelstationens arbete och visar upp den senast ringmärkta.....

....lövsångaren, klar för trippen mot Afrika....

 Vi såg 66 arter, och som synes var vi inte ensamma på Nabben.

Jag är lika fascinerad varje gång att Sveriges viktigaste sträckfågelräkning sker i skyddet av ett vresrosbuskage. Här har vi Nils Kjellén och co in action.
1690 sparvhökar, 387 ormvråkar, 243 bivråkar, 15 bruna glador, 1 havsörn, 120 bruna kärrhökar, 11 blå kärrhökar, 3 stäpphökar, 1 ängshök, 1 fjällvråk, 32 fiskgjusar, 107 tornfalkar, 10 stenfalkar, 7 lärkfalkar, 7 pilgrimsfalkar, ja det var denna dags rovfågelnoteringar av detta gänget, liksom vid sidan av noterade de dessutom 85000 bo/bergfinkar! Imponerande!
Artena såg vi de flesta men inte antalen! Men vi var mycket nöjda med dagen!

måndag 4 september 2017

Glimmeboda


Glimmeboda, skogvaktartorpet från 1624, då ägt av Glimmingehus. Skogen som skule vaktas var Glimmingeskogen. Då får man tänka på de enorma behov av ved som krävdes t ex vid alunbruket vid Christinehof. Skogen var nog hårdvaluta på den tiden!

Under århundradena har det ursprungliga torpet byggts ut och förvandlats till gård, där sista innehavaren, Anna Nilsson avled 1959. Nu har Albo Härads hembygdsförening tagit över och gjort fantastiskt underhållsarbete på den helt unika gården.

Loglängornas väggar in mot gården är av furukorsvirke och ytterväggarna mot backarna är av gråsten. De övriga delarna av gården är bygda i korsvirke av ek. Taket är av halm och vass.

Linkärvar

Ut mot backarna är det ordentliga gråstensväggar, och här har utedasset hamnat!

Efter att avnjutet en stund på gården ger vi oss ut på en 5 km slinga i backarna!

Det är vackert! Underbar utsikt över Brösarp!



Ljungen har så smått börjat blomma.

Leden går över backarna bland vackra betesmarker.

För Casilda är det inte 5 km slinga, minst 15 tror jag, hon är igång hela tiden

Men hon har ständig koll så hon inte tappar bort oss. Skön hund att vara ute med!

En liten uppmuntran på vägen!



Ett långt stycke vandrar vi utefter en del av Verkeån.

Lättvandrad, välskyltad led!



Tillbaka vid Glimmeboda och dess matkällare fint byggd in i sluttningen.
En härlig vandring i underbar natur och stor beundran för Albo Härads hembygdsförenings arbete med Glimmeboda gård, en pärla!