söndag 29 oktober 2017

Simris - föregångare!


Här är Simris! En liten by med 200 boende. Denna lilla by har blivit historisk! De är först i landet med att bli självförsörjande med el. De är bortkopplade från det ordinarie elnätet och får sin elförsörjning från vindkraft 65%, solkraft 20% och resten via biogas!

Det är vacker och historisk bygd och nu alltså, först med att bli självförsörjande med el! Strongt!

Ett av de vackra hus som döljer sig vid de små, gamla, vindlande gatorna i byn! Fint här!

Annars konstaterar jag att oktober varit regnets månad! Det vi inte fick i sommar får vi nu.

Denna vackra knölsvan mötte jag vid en promenad. Den var en av paret som fick fyra ungar men som förlorat samtliga. Av vilken anledning vet vi inte Jag tror mink är en mycket trolig anledning.

Det har varit en intensiv fågelhöst med ostliga vindar och därmed stort inflöde av östliga arter. Brandkronade kungsfåglar, taiga- och kungsfågelsångare. har setts vid ovanligt många tilfällen här på Österlen. 
Idag är det uppehåll, rätt soligt men starka vindar. Så det blir en vindskyddad miljö ett stycke in från kusten. Hittar några tickor som pryder en gammal bok (?) stubbe.



Vi har fortfarande sommar enligt normen, fortfarande ganska mycket grönt, men det börjar bli lövdrivor här och var.



När man kommer ut på öppen mark så friskar en byig nordan i. Det som ser sommaraktigt ut på foto känns som en föraning om vinter, köld, frusna fingrar och allt mer pockande rödhakar och koltrastar i trädgården!

Men fortfarande vackert! I en kärrig del här stötte jag upp en dvärgbeckasin idag. Denna fågel som jag aldrig fått se innan den sett mig. Detta trots att jag nästan trampat på den. Så också idag. När jag koncentrerade mig på att forcera kärret, hoppande från tuva till tuva så flyger den upp kanske en meter från mig. Känns ändå bra, trots den snabba glimten!

 Det som ser ut som en rejäl fågelkoloni är s k häxkvastar, som är sporsäcksvampangrepp på björken.
Det var lite oktoberbilder när sommartiden går över i vintertid och kanske är det så. Vi får se!

lördag 14 oktober 2017

Coccothraustes i Sandhammaren


Sandhammaren.

Mäktig heroisk kust
vinande av sand
Sandens bälte, brett och stort
Däröver
vallarnas svallande gräs
Septembersvalt susande 
                                   Vilhelm Ekelund


Ja, det var här vi samlades denna grå oktobermorgon.

Här i Sandhammaren finns Österlens enda älgstam och här lurade sjörövare med förvirrande ljussken skepp på grund, där de plundrades och besättningar mördades......

.... men om detta är det ingen av oss som tänker på. Vi väntar på flyttande fåglar!

Västlig vind, men inte så märkbar här i skyddet av sanddynerna. Ganska njutbar dag, alltså!

Visst blir det fågelskådning! Det är ett bra sträck. Det kommer ständigt nya flockar. Här är det vitkindade gäss i typisk lite oordnad flock.

 Det är några till som njuter av Österlens, kanske Skånes, (eller rent av Sveriges)  finaste stränder.

Här passerar mycket fågel: sjöorrar, bläsänder, små- och storskrakar, ejdrar, små- och storlommar, gräsänder, viggar, krickor, skäggdoppingar och fyra kärrsnäppor drar södrut efter stranden.



Prutgässen kommer ofta lägre efter vattnet än de vitkindade och i mer ordnade flockar.

Ibland bryter vågorna lite brutalare, men fåglarna pumpar på därute i det grå.

Som vanligt är kaffepausen en viktig ingrediens i vår lilla träff. Alltid samma njutning under glatt samspråk.



 Så fortsätter morgonen.... det blir 23 arter...den 24:e, på hemvägen, blir 14 tranor som är på väg söderut!
Vi avslutar med tranor, det gjorde även Vilhelm Ekelund:
Vandra, vandra
på den fasta banken
Hela dagen vandra
vid det larmande, kyliga havet
Tranornas höstliga skri högt över mitt huvud

lördag 7 oktober 2017

En fågelskådares vedermödor, (och glädjeämnen)!


 Jag har bokat och förberett mig för några dagars fågelskådning i Falsterbo. Det börjar bra!

 Det är en undeerbar oktobermorgon! Hög, fin luft, en skimrande soluppgång....

...t o m vägräcket ser vackert ut i morgon skimret....

Äspöåns våtmark skimrar av guld, och fyra smådoppingar!

Vill ni bo billigt? Bo på Hotell 101 i Östra Grevie. Helt OK ställe, och verkligen billigt!



Men därefter kan vi glömma dag 1. Regn och hård vind! Ingen fågel! Då menar jag verkligen ingen fågel! En hel dag utan skådning, det gick bara inte!
Dag 2 var helt annorlunda. Ljungen bjöd på mycket fågel. Jag räknade med att jag sett 20000 bo/bergfinkar, när jag sedan ser att det utsträckande antalet var drygt 156000 blir jag lite spak. Men tornfalkarna höll show tillsammans med Ljungens naturvårdsarbetare.

Amiralfjärilarna höll också show!

 De samlade sig på solsidan av en björk....

De blev bara fler och fler, till slut räknade jag elva stycken på björkstammen! Var det bara solen som orsakade detta?

 Vitkindade gäss är lite favoriter, små, näpna och tillitsfulla.

Flockarna blir större och större, fler, små, vitkindade huvuden sticker upp ur gräset.

Jag besöker också lite andra lokaler, Arriesjön t ex, utomordentligt vacker med en bra flock sothöns i famnen.



Snatterand är en art som gått från min ungdoms sällsynta raritet till att vara en ganska allmän art

Den svarta akterspegeln och den vita vingspegeln är de säkra kännetecknen!

 Den framtunga skedandens hon kan lätt tas för gräsand men kollosalnäbben avslöjar.

Fyra tranor anländer.....

...rundar ett buskage....

....och slår sig ner. Det visar sig vara en familjegrupp med två vuxna och två ungfåglar.

En pilande snabb kungsfiskare passerade här, trevligt att dokumentera miljön i alla fall!

Gäss är det gott om just nu, här är det vitkindade gäss....

....ibland uppblandade med bår grågås, sädgås och (som här) bläsgäss.

Skäggdoppingar i Vombsjön

Där hittar jag också det absolut elegantaste utedasset ever.....

 ....eller vad sägs? Tack ARNA! Art in nature, länsstyrelse mm. Mer sådant! En fröjd att tillbringa en stund här!!!

 Överallt gäss men ibland blir det mer attraktivt att fotografera vassen i förgrunden med gässen som suddiga figurer där bakom....

....och ibland är det bara vass!

Sångsvanarna har anlänt!

Men bokskogen står fortsatt grön och behaglig.

Det skånska landskapet är förstås lika inbjudande för ögat som vanligt!



Tofsvipor! Denna älskade fågel! Detta trumblande, kvidande vårtecken som nu samlar ihop sig i jätteflockar för att möta höstens och vinterns vedermödor.

De här möter jag vid Börringe mad, ett underbart ställe!

Det är alltid oro i en tofsvipflock. Det är ett ständigt upp, flyga lite, slå ner igen, för att strax åter kvidande flyga över våtmarken. Jag älskar dem!

 Det är ett knappt tusental här! Så skönt att se!



 Plötsligt uppstår en annan oro, sjöns alla sothöns kommer flygande, simmande i stor brådska mot mig....

 ....det är nästan alltid denna silhuetten som orsakar oron....havsörn!

Den flyger bara med tunga vingslag över utan att ägna minsta intresse åt den lilla sjön och dess innevånare.

Knölsvanfamiljen ägnade inte någon energi åt havsörnsbesöket utan låg lugnt och betade.

 En annan Skånefågel får avsluta denna lilla bildberättelse....fasantuppen.... utomordentligt vacker!