måndag 20 november 2017

Simrishamns hamn och sidensvansar


Jag gör ett besök i hamnen, tänker kolla genom vad det ligger för fågel, men dagens överraskning mötte mig på gräsmattan. En ensam prutgås!

Den är fullständigt orädd. Går lugnt och betar några meter från mig.

Den söker sig inte till de andra gässen utan går helt ensam och betar. Kul!

 Smådoppingarna är på plats, de är 4 just nu och håller till på sitt vanliga ställe, utefter yttre piren vid hamninloppet.

Grågässen har tagit plats på pirmurarna, och dominerar hamnen, säkert närmare 200 just nu. Det är bara storskarvarna som konkurrerar, omkring 150 står uppradade på huvudpiren. Ett 60-tal viggar, 3 sothöns, 2 knölsvanar och 2 skäggdoppingar som ligger i hamninloppet är de övriga besökarna.

 Vid en sväng ner mot Simris strandäng möter mig silverplingande sidensvansar i de täta slån- och nyponsnåren. De sitter som mörka klumpar inne i buskagen.

Det är inte lättfotograferat. Snåren och den lite motstående solen gör sitt för att försvåra! Men tålamod är en dygd så det blir en del halvbra bilder ändå.





De är omöjliga att hålla räkning på men det rör sig väl om ett 50-tal, ständigt syselsatta att proppa i sig bär.

De har sällskap av lite koltrastar och, som här,  björktrastar.













Sidensvans, släktnamnet är Bombycilla, Bomby efter latinets Bombyx (silke, silkeslent) och cilla (stjärt).  Artnamnet garrulus är det passande (pratsam) och syftar väl på det ständiga ringande lätet som alltid hörs när flockarna drar fram



 Här kan man se den silkeslika stjärtprydnaden längst ut på spetsen



 Man beräknar att det häckar runt 80 000 par från Värmland och norrut men kraftig övervikt för Norrbotten.

Kärt barn har många namn, det gäller även för sidensvans, eller vad sägs om rönnbärshane, snötyppa, sibel, sivensvans, rönntrast, sirra och det finska sketherre. Det senare förstår man när man stått och sett hur ett rönnbärsträd rensas på bär och det ständiga regnet av bärrester blandat med avföring bildar en ganska rejäl matta på marken.
Hur som helst är det en välkommen vintergäst!

söndag 19 november 2017

Coccothraustes i Baskemölla


Den 18 november blev den hittills blötaste utflykten i år! Ett strilande regn bidrog till att enda (!) fotot blev vid fikapausen!
Det blev förstås även en mager artlista. 21 arter där skägg- och gråhakedoppingar tillsammans med alfåglar blev störst intresse runt.
Det blir nya tag i samband med Vombutflykten i december!

tisdag 14 november 2017

En ung pilgrimsfalks äventyr....


Det hela började hos Madeleine på Argilla krukmakeri. Den unga pilgrimsfalken slog en råka i luften och hårt angripen av andra råkor tumlade den ner på gårdsplanen på den fyrlängade gården. Av någon anledning hamnade den i en källarnedgång och togs om hand av Madeleine för att rädda den från gårdens katt,

Hon kontaktade oss på KFV (Katastrofhjälp, fåglar och vilt). Efter en kontroll gör vi bedömningen att den, förutom den omtumlade händelsen inte hade några bestående men och släpper den efter att fotograferat och tagit ringnummer etc.

Direkt efter släppet flyger den upp och sätter sig på taknocken. Efter en stunds rekognosering så flyger den....

....direkt tillbaka in på gårdsplanen, till sin slagna råka och fortsätter måltiden, till synes obekymrad av att vi står tio meter från den och tittar!

Den äter i lugn och ro....

....kastar en blick på oss emellanåt....

....men fortsätter sin måltid tills råkan är uppäten...

Det är en märklig känsla att stå och titta på detta......

....under tiden kommer även gårdens katt och ser pilgrimsfalken, så Madeleine får rycka in och ta in katten i huset. Att vi rör oss på gårdsplanen berör inte fågeln alls!
Efter en bra stund är måltiden avslutad och den lämnar gården!
Vi tackar för uppvisningen, och kommer ha pilgrimsfalk i minnet när vi besöker Argilla krukmakeri nästa gång!

söndag 5 november 2017

Välkomna åter!



Det är fascinerande att följa naturen och de årstidsskiftningar som sker. Med dessa skiftningar följer fåglarna. Ibland blir det fascinerande återseenden. Det är femte gången vi har ägretthägerbesök på samma, lilla, avgränsade område här på Österlen.

Första gången (tror jag) hösten 2015, sedan har vi haft besök varje vår och höst. Nu har den varit här drygt en vecka, tydligen nöjd med miljön!

Är det samma, varje gång? Vem vet? Men underligt vore det annars. Jag hälsar välkommen tillbaka!

En vacker ormvråk hälsar också på. Det kan också vara en gäst norrifrån. Vi har många sådana besökare här nere på Österlen.

Denna var intensivt upptagen av maskjakt, öckså en energikälla i brist på annat.



I hamnen har viggarna återkommit efter sommaruppehållet och alla häckningsbestyr. Nu kommer de ligga här, njuta av en lugn tillvaro tills vårkänslorna på nytt gripar tag och får dom att söka sina häckningsrevir.

 Utanför hamnen har alfåglarna dykt upp! Dessa underbara fåglar! Det är en fröjd att stilla njuta av deras dykande efter föda. Välkomna!

 En ung storskrake är med i välkomstkommittén, också en prydnad!

Men när jag första gången för hösten möter alfåglaarna då njuter jag.....

.....finns det något näpnare?

 Längre ut ligger fler. I den krabba sjön är de jättesvåra att se.

En annan återvändare för att fira vinter här nere - fjällvråk!

Elegant ryttlande i sin jakt på möss och andra godsaker

Den visar upp sin vita övergump, ett säkert kännetecken, som bara kan förväxlas med den unga kungsörnen. Men då skiljer det förstås en del i storlek.

Hösten är minst lika lustfylld som våren, dessa tider av naturens pulsslag.
 Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden, röd av ljungen
och vitt av liljor, älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt, veka röst.
Nu stiger uppför bergens trappa,
trumpetarn storm i dunkel kappa!
                                             Erik Axel Karlfeldt