Ja, den meteorologiska våren är ju här, ni vet den när medeltemperaturen ligger över 0 grader minst 7 dagar i sträck, men tidigast 15 februari!
Vintern kom aldrig till Österlen i år. Det blir allt vanligare att vi bara har tre årstider. Men min vår, är den här nu?
Ja, gravänderna ligger som pärlband i de kommande häckningsmiljöerna, men å andra sidan, enstaka gravänder ser vi året runt.
Gåsflockarna, i detta fallet kanadagäss. Är de på väg hem, eller bort, eller är de bara här? Fan vet! Det känns som de är här året runt, även om flockarna tätnar under hösten. Men visst känns det lite mer vår när gåskacklet breder ut sig över morgonens hundpromenad och flockarna drar över huvudet.
Men hararnas ökande behov att träffas och det allt mer ökande intresset av varandra, det är väl ändå vår?
De vitkindade gässen i stora samlade flockar, nej det drog ner vårkänslan, det hör vintern till (den som inte finns), men uppbrottet, det mäktiga stora, nästan gemensamt för alla det kommer snart, inte riktigt än.
Men tofsviporna, med den där lite plågat, småfrusna känslan som de sprider, där de står, blick stilla med näbben riktad mot en lite bitig vind. Det är väl vår?
Men smådoppingarna i hamnen, nej det är inte vår! Men det är trevligt!
Havstrutarna är ju också fortfarande kvar här i samlade flockar.....
....men grågässen börjar alltmer smyga omkring parvis vid de tänkta häckningsplatserna
Men så kom den då, MIN vår....med tranrop och med matsökande tranor tillsammans med gäss under en himmel av lärksång.......
26 februari alltså! MIN vår!
