lördag 18 april 2020

Älskade Vomb!

Detta är en hyllning, en kärleksförklaring till Vombs ängar! Till alla de som kämpade en gång för att få behålla denna lilla rest av det som en gång var så mycket bättre!

Vit stork häckar åter på Vombs ängar, låt oss erkänna att det känns lite konstlat, det är liiite djurpark över det, men du, som går där, stolt pappa, letande liten godbit att kanske servera den väntande honan på boet, du är förlåten! Det är vårt fel att det blev som det blev en gång. Vi försöker ge tillbaka!




Gulärlorna! Dessa våtmarkernas färgklick, fröjden i ögat!

 Stängslens betvingare!




Rödbenorna, ständigt födosökande om de inte rastlöst, stressat flyktspelar för att locka honor, eller hota hannar. Där rödbenor finns, finns livet!

Puss älskling!

Gravänder!

Den tyste riddaren, brushanen! Kung Arturs vapendragare som utkämpar  ljudlösa tornerspel om tarktens vänaste mör. Än står han ensam, väntande på sina fränder.



 Det kan inte var bättre! Den tidiga ottans minusgrader stiger med solen, som värmer nacken, skänker njutning! Fingertopparnas frusna stickningar mjuknar, veknar, ger lust till liv....

Storspovarnas bubblande, jublande, lustfyllda drillar har ljudit hela morgonen. Det kräver energi, ängarna är fyllda, generösa till den hungrige.



Tofsvipan, denna luftekvilibrist, i våren bär den glädjen, men också nervositeten, den ständiga bevakningen av revir, grannar, fiender, allt.....

De vitkindade gässen, de hör liksom inte hemma här.... nu.... de är gäster.... vi andra bor här.... vintern är över....vi längtar liv....det gör också de, men långt norröver, bidar känslan när tundran blir levnadsklar....till dess Koltjinis hästhagar...

 I Vombsjöns morgonljus ligger skäggdoppingparet och börjar sin dag....


En tranfamilj som fortfarande håller samman och inte splittrats inför häckningar låter sitt missnöje över att störas ljuda, starkt, som den kränkte har rätt att låta.

Vi går med sinnet fyllt
att tolka ut i tungan stund
glädjen, ljuden, detta liv
hur allt förgyllt
trängt undan mänskligt kiv
vi kommer snart
att åter fylla själens syre
med liv, ditt liv, natur
Älskade Vomb! Tack!

fredag 10 april 2020

Långfredag 2020


Påsken 2020, denna underliga påsk. Konstrundan inställd! Social distansering är modeorden! Stockholmare avråds att komma hit! Coronavirus! Smitta!
Då tar jag min tillflykt till strandängen mellan Simrishamn och Brantevik tillsammans med min trogna morgonkamrat Casilda.

En sädesärla blir första fotooffret. Den sitter piggt kvittrande på en ännu ej solbelyst takås.

 Silhuetten i morgonljuset kunde vara en vråk, men visar sig tillhöra en ringduva!

Men steglitsorna har snällt satt sig på rätt sida om mig i förhållande till solen. Är det någon som kan pigga upp mig så är det dessa, ivrigt kvittrande, alltid energiska i allt de företar sig. Kul början på morgonen!


Kohagen är en älskad plats för Casilda. Här har vi sett grävlingar slåss, här skuttar en och annan hare upp. En bra lokal för passerande trastar inte minst, här har jag sett alla de vanliga, dubbel-, ring-, rödvinge-, tal- och förstås koltrast.


Det finns också en flora som glädjer under promenaden, pingstlilja....

.....påsklilja ....

....som ibland tar skydd under taggiga björnbärsgrenar....

....scilla...

Det är den underbaraste tiden på året nu, allt fullkomligt exploderar av sin inneboende växtkraft.

Vackra orkidéer i form av de blommande pestskråpen!

Fyra fågelarter är verkliga karaktärsfåglar i hagen, gransångare, järnsparv, koltrast och den ännu inte anlända stenskvättan. Här hämpling.

Nu har vi kommit genom hagen och tagit oss ner på strandängen. Det ligger en morgonsolsaura runt Casilda som är minst lika lycklig här!

 Det är en fantastisk morgon! Ingen vind. Det kluckar lätt när de knappt märkbara vågorna slår in mot strandstenarna.







 Vi sitter en stund på en sten och bara njuter. Det första mötet med andra människor...

.....genast blir Casilda på alerten!



 En revirhävdande knölsvan passerar för fulla segel.....

....en sädesärla genomsöker noggrant och metodiskt varje centimeter där hon går fram....

....en gråtrut står lojt "gaggande", lite nyfiket beskådande oss....

....och iväg simmar inkräktarna! Det var en femminuters inblick i livet på strandängen, där vi satt på en sten, socialt distanserade!

 Medan kråkan, allerstädes närvarande, kollar oss, vandrar vi vidare.

När jag går ner på knä för att ta ett foto.....då blir detta motivet...det måste undersökas varför husse ska göra något här.....

.....jaså, bara blommor....

...jag tar en bild till, men märker att även här har jag Casilda i motivet....

....det var så här jag tänkte mig det skulle vara! Hunden, ja, vad gör man? Den får vara med!



Vår nationalfågel, koltrasten! 
En morgon för några veckor sedan fick jag för mig att räkna koltrastarna under promenaden. Jag kom till 29!

 Gravänder



Grågässen tar sig precis lagom för att fortsätta reta Casilda, som alltid stannar vid magdjupt!

Vit- och gulsippor

Gulsparv, en av våra vackraste fåglar!

Slånen har börjat sin blomning

Vårlöken däremot börjar närma sig slutet av blomningen.

Ringduva

Järnsparv får göra avslut....

.....idogt filande på sin ganska enkla sång!
 Det var några bilder från en morgonpromenad på Simris strandäng och den intilliggande kohagen!



tisdag 7 april 2020

Några fåglar!


Gråkråka - Corvus corone cornix
Visst är den en prydnad, gråkråkan! 
Det latinska namnet kan, med lite småländsk accent översättas med, den kraxande tjocknäbben med krona!
Kanske inte så smickrande, men corona (krona) är ju ett ord som verkligen blivit på allas läppar i dessa dagar. Namnet kråka är ljudhärmande och känt sedan 1330 och är en av de fåglar som är närmaste granne med oss, oavsett var i vårt land vi bor.
Det gör också att den verkligen levt, och lever, i vår folksjäl. Som den kloka, som hins fågel, som själasörjare, som varselfågel och vädersiare. Självklart blir man dårad om man på nykter mage hör en kråka i den tidiga våren!
180 000 par har vi i Sverige! Allra tätast i Norrbotten, men väldigt jämt fördelat över landet.


Trana - Grus grus
 Också hos tranan är namnet ljudhärmande. Tänk på de underbara stunderna när tranropen rullar mot en och så småningom upptäcker man tranflocken kretsflygande i en uppvind och det är första mötet för året, obeskrivbart!
Det var också viktigt att verkligen lyssna efter tranropen där uppe i skyn för då var det merafton d v s den dagen då man hade rätt till ett extra mål mat mellan middag och kvällsmat. Men samtidigt var dagsljuset så långt så man kunde gå till sängs utan att tända ljus.
Första torsdagen i Tor
träder tranan på skånsker jor
andra torsdagen i Tor
kastar hon het sten i jor
tredje torsdagen i Tor
bär hon ljus i säng

Ja så var ramsan, hämtad från Ravlunda. Tor är förstås mars månad
30 000 par finns i landet och har haft en uppåtgående trend de senaste 30 åren
.



Skedand - Anas clypeata
Namnet är ju inte så svårt att förstå, det är förstås den stora skedformade näbben som gett namnet. Ett annat gammalt dialektalt namn - slevtrut - är ju också ganska slående!
2 400 par, ja, mer än så har vi inte!



Kricka - Anas crecca
Namnet är ljudhärmande, en väldigt bra beskrivning på vårlätet. I äldre tider hade man bara ett namn på de båda småänderna, kricka och årta. Vanligast namn var på 1700-talet årta/ärta och uppdelningen till kricka och årta gjordes inte förrän i början av 1800-talet.
200 000 par krickor finns mot endast 600 par årta.

Knölsvan - Cygnus olor
Knöl kommer förstås från den knöl som arten har vid näbbroten. Svan kommer från ett samgermanskt ord som betyder "ljudande, klingande" och avsåg antagligen sångsvanen ursprungligen. Tamsvan var vanlig benämning, ganska naturligt med tanke på hur nära oss den lever jämfört med sångsvanen, vildsvanen!
Svanen är långt tillbaka konungarnas fågel. På 1400-talet fick endast personer med en årsavkastning på minst 5 mark äga en svan! Den som stal svanägg dömdes till ett års fängelse och böter. Detta hämtat från England
Svanesången, och då tror man kanske att det gäller sångsvanarna, men det handlar om knölsvanen som i sorgen efter en maka/make lämnar sitt stumma liv för att ljuda upp i den vackraste av sånger. Detta har hängt med ända in i nutid, den sista svanesången är ett begrepp som används då och då fortfarande.
De är också orsaken till norrsken, då fastfrusna svanar flaxade så kraftigt med vingarna att norrsken uppkom!
7 500 par knölsvan och 5 400 par sångsvanar har vi i landet.

Men större vattenpöl än så här behöver inte knölsvan för sin häckning

Litteratur: Tommy Tyrberg Svenska fåglars namn
                       Carl Herman Tillhagens Fåglar i folktron 
                             SOF Fåglarna i Sverige - antal och förekomst

Ja, så var det!