Påsken 2020, denna underliga påsk. Konstrundan inställd! Social distansering är modeorden! Stockholmare avråds att komma hit! Coronavirus! Smitta!
Då tar jag min tillflykt till strandängen mellan Simrishamn och Brantevik tillsammans med min trogna morgonkamrat Casilda.
En sädesärla blir första fotooffret. Den sitter piggt kvittrande på en ännu ej solbelyst takås.
Silhuetten i morgonljuset kunde vara en vråk, men visar sig tillhöra en ringduva!
Men steglitsorna har snällt satt sig på rätt sida om mig i förhållande till solen. Är det någon som kan pigga upp mig så är det dessa, ivrigt kvittrande, alltid energiska i allt de företar sig. Kul början på morgonen!
Kohagen är en älskad plats för Casilda. Här har vi sett grävlingar slåss, här skuttar en och annan hare upp. En bra lokal för passerande trastar inte minst, här har jag sett alla de vanliga, dubbel-, ring-, rödvinge-, tal- och förstås koltrast.
Det finns också en flora som glädjer under promenaden, pingstlilja....
.....påsklilja ....
....som ibland tar skydd under taggiga björnbärsgrenar....
....scilla...
Det är den underbaraste tiden på året nu, allt fullkomligt exploderar av sin inneboende växtkraft.
Vackra orkidéer i form av de blommande pestskråpen!
Fyra fågelarter är verkliga karaktärsfåglar i hagen, gransångare, järnsparv, koltrast och den ännu inte anlända stenskvättan. Här hämpling.
Nu har vi kommit genom hagen och tagit oss ner på strandängen. Det ligger en morgonsolsaura runt Casilda som är minst lika lycklig här!
Det är en fantastisk morgon! Ingen vind. Det kluckar lätt när de knappt märkbara vågorna slår in mot strandstenarna.
Vi sitter en stund på en sten och bara njuter. Det första mötet med andra människor...
.....genast blir Casilda på alerten!
En revirhävdande knölsvan passerar för fulla segel.....
....en sädesärla genomsöker noggrant och metodiskt varje centimeter där hon går fram....
....en gråtrut står lojt "gaggande", lite nyfiket beskådande oss....
....och iväg simmar inkräktarna! Det var en femminuters inblick i livet på strandängen, där vi satt på en sten, socialt distanserade!
Medan kråkan, allerstädes närvarande, kollar oss, vandrar vi vidare.
När jag går ner på knä för att ta ett foto.....då blir detta motivet...det måste undersökas varför husse ska göra något här.....
.....jaså, bara blommor....
...jag tar en bild till, men märker att även här har jag Casilda i motivet....
....det var så här jag tänkte mig det skulle vara! Hunden, ja, vad gör man? Den får vara med!
Vår nationalfågel, koltrasten!
En morgon för några veckor sedan fick jag för mig att räkna koltrastarna under promenaden. Jag kom till 29!
Gravänder
Grågässen tar sig precis lagom för att fortsätta reta Casilda, som alltid stannar vid magdjupt!
Vit- och gulsippor
Gulsparv, en av våra vackraste fåglar!
Slånen har börjat sin blomning
Vårlöken däremot börjar närma sig slutet av blomningen.
Ringduva
Järnsparv får göra avslut....
.....idogt filande på sin ganska enkla sång!
Det var några bilder från en morgonpromenad på Simris strandäng och den intilliggande kohagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar