Så gick jag ut i dimman.....

Det råkar vara fars dag så det blev engelsk frukost. Underbar fru jag har!

 

 

Det är den där grå dagen jag väntat på. Dimman ligger tät. Jag tycker om det mjuka, diffusa ljuset.

 

 

Här ute vid havet är dimman inte så tjock. Jag tar mig in i Österlen.

 

 

Pilevallen med sina vindplågade stammar träder fram i det platta landskapet.

 

 

Sockerbetsäsongen är inte över. Överallt ligger stora högar av nyskördade betor som ska till sockerbruket i Örtofta. Den forna vindmöllan står vakt.

 

 

Pilfinkarna är överallt närvarande.

 

 

Nu tätnar dimman. Mobilmasten försvinner i dimman.

 

 

Här vid Järrestad ringlar Tommarpsån vackrare än någon annanstans.

 

 

Jag njuter! Det är 10 grader varmt, lugnt och stilla. Vattnet porlar och över mig drar en flock grågäss.

 

 

I dimman sitter rovfåglarna stilla och spanar. Här har en ormvråk tagit plats i strandbrinken vid ån.

 

 

Bolshög. Här sover Jätten från Glimmingehus.

 

 

Glimmingehus välkända gavel träder fram i dunklet.

 

 

Alléer ger skön känsla när den försvinner bort från mig i dimman.

 

 

Jag tycker om det. Det är skönt att efter soliga dagar krypa in i det disiga våta höstvädret. Ta till sig det mjuka ljuset, ljuden som fortplantar sig bättre. Kacklet från grågässen som jag inte ser men hör därute från fälten.

 

 

De gula löven ger en liten färgklick i gråskalan.

 

 

 

 

Pilarna varierar i sin färgskala.

 

 

Vattendroppen på pilgrenen blir en lins som speglar sina egna blad. Det finns så oändligt mycket att njuta av.

 

 

Med skånegården insvept i ullig dimma på näthinnan åker jag hem.

Skön är november.....

 

....om man vill se nuet. Nyponen är som vackrast, bladen är friskt gröna och rödheten strålar mot en klarblå himmel....

 

 

....och därborta flammar lönnar fortsatt stolt och gräset är fortsatt grönt...

 

 

.....fåglarna, kråkor och råkor, håller en stund i vila mellan födosöken....

 

 

.....och fortfarande håller mulen schack på gräset....

 

 

....skogen syns långt idag, och vattnet minst ett par mil....Tack, Carl-Anton!

 

 

....den vackra  färgpaletten fortsätter bland strandhällarna....

 

 

.....och ärttörnet vägrar ge upp utan blommar friskt vidare!

 

 

Ljuva november!

 

 

Blåherremölla

 

Blåherre mölla – namnet som en sång

Är gömt bland kullarna i Österlen,

Där ån i dälden gör ett skummigt språng

Och driver hjulet för en sliten sten,

En gammal vattenkvarn

Där många somrars barn

Ha lekt i rännorna med bara ben.

                                                                                                                   Anders Österling

 

Blåherremölla, en vattenkvarn vid Julebodaån, ligger utefter cykelvägen mellan Kristianstad och

Maglehem.  

 

Kvarnen har anor från 1600-talet och har vårdats och ägts av Gärds Härads Hembygdsförening.

 

Kvarnen är nu såld till en privatperson, men ska vara öppet för allmänheten även fortsättningsvis.



Hjälstaviken

På besök i Sollentuna kunde jag inte underlåta att göra ett besök vid Hjälstaviken. Det är en lokal som aldrig gjort mig besviken, så inte heller denna gång, denna gråa novemberdag.

Vid parkeringsplatsen möter ett fint nybyggt fikaställe.

Tornet lockar. Det är några hundra meters promenad ut dit, men väl värt besväret. Man ser bra och har god överblick över de öppna vattenytorna. Här ligger salskrake, storskrake bläsand bland annat.

 

Just nu är det mycket gäss i markerna. Jag ser att många räknat ca 10000 sädgäss. Här är en del av dem.

 

Det blir plötsligt oro i flocken och alla tar till vingarna.....

 

....det blir ett virrvarr av vingar, gåskroppar, rop....en stor upplevelse!

 

På lite större avstånd ser man hur stor flocken är. Här på bilden uppskattar jag till kanske 2500 gäss.

 

Efter detta var det dags för golvläggning hos dotter och svärson i Sollentuna. Det gick också alldeles perfekt!

Berguv, gäst hos KFV - tvungen att avlivas!

 

 

 

En berguv vistas just nu hos KFV (Katastrofhjälp Fågel Vilt) Simrishamn. Den har flugit in i ett stängsel vid Ola Hans korra i Vitaby. Den ska transporteras vidare till Bromölla där röntgen och fortsatt vård tar vid.

 

 

Berguven är vår största uggla, 70 cm hög. Kanske mest känd för de stora örontofsarna och sitt dova, kraftfulla hoande under vårvinterkvällar.

 

 

 Detta är förmodligen en ungfågel från årets kull.

På KFV har vi just nu också en vitkindad gås och en ung ringduva

 

 

Både gåsen och duvan är ungfåglar. Gåsen har ätit och mått bra några dagar och ska släppas till synes frisk och kry. Den är van vid människor och har förmodligen en uppväxt i parkmiljö.

 

Men det är berguvens skarpa blick som följer med i minnet. Hoppas rehabiliteringen går bra!

 

 

 Tillägg 2012-11-05

 



Tyvärr kunde veterinär bara konstatera att skadorna var av en art så berguven inte kunde räddas!

Så har då taggtråd skördat ännu ett offer! Tungt!

 

Christinehof och dess ekopark en gång till

Detta, kommer ni märka, är en kärleksförklaring till bokskogen över huvud taget, och till bokskogen i Christinehofs Ekopark i synnerhet.

 

 

Christina Pipers verk. Ett representationsslott som aldrig har bebotts. En anledning är/var  att det inte finns någon uppvärmning i slottet. Christina själv bodde på Krageholm. Nu är det representationsslott för Högestad fideikomiss och här har man förutom slottet skapat Christinehofs Ekopark. Ett 1000 hektar stort inhägnat område helt öppet för allmänheten.

 

 

Det är en fantastisk höstdag. Några grader kallt. En gammal bokstubbe står rimfrostprydd i morgonsolen.

 

 

Nu lyser boken rostfärgad. Klorofyllet är uppätet. Vintern nalkas. Boken är beredd.

 

 

Borstakärret ligger tömt. Karpen som tagit överhand ska tas bort. Målet är bättre livsbetingelser för inhemska arter.

 

 

En död bok med mer liv än när den lever.

 

 

I solljuset glöder fortfarande boklöven mot den klarblå hösthimlen.

 

 

Andrarumsfältet kännetecknas av de oändliga åsar som isälvarna bildat vid avsmältningen under senaste istiden.

 

 

Det är så vackert!

 

 

Det är fortfarande kallt. Men bara i det skuggiga ligger frosten kvar.

 

 

 

Bokskog, första maj!

 

Du skog, när blåser majvind i din höst?

                                                        Så litet i de torra lövens matta
                                                 som inger tröst. Och ändå nog som tröst.
                                                     En gud är sömnig, måste övernatta

innan han kommer till sin helgedom.
Som flickan bär den gyllne medaljongen
på barmen. Om den öppnas är den tom.
Men bilden är på väg och fågelsången.

 

                                                                                                 Hjalmar Gullberg

 

 

 

Att vandra här, idag, i denna stund, ta in, njuta, se konstverket. Det är stort! En korp låter, forntidslikt.

 

 

Denna röda matta av fallna löv. Bokens bästa försvar mot inkräktare. Jag går i tjocka lager av prasslande löv.

 

 

Tätt, tätt står stammarna

 

 

Det öppnar sig åter mot Borstakärrets tömda vatten.

 

Att gå i skog.
Att smyga som på tassar över marken,
där den är skymningsmjuk.
Att luta sig mot trädens ryggar.
Att spegla sig vid månsken i en tjärn,
att känna hur det tunna vattnet skälver på ytan.
Att se högt över grenar vita Aftonstjärnan.

 

                                                                                                        Bo Setterlind