Höst går över till.....vår!!!

 Det börjar närma sig slutet på vinte...nej det blev ju aldrig vinter....höstmånaden februari och vi kan sakta glida in i mars och förväntningarna på nya, trevliga upplevelser i naturen ökar....

 

Gässen, här mestadels kanadagäss, har varit med och förnöjt oss under den grå, trista hösten. Nu blir de alltmer aktiva. Flockar på tusentals fåglar är inte ovanliga, alltid fantastiska scenerier, speciellt uppflogen om en havsörn i sakta majestät närmar sig.

Under denna delen av året är Österlen ett gässens rike, gäss överallt, liksom lantbrukarnas försök att hålla dem borta med hjälp av skrämmor av olika typer. Vargsilhuetter har blivit en vanlig syn på åkrarna,   liksom utställda bilar och förstås de gamla hederliga påklädda fågelskrämmorna.

Kanadagås, grågås, bläsgås, vitkindad gås och de alltmer sällan uppträdande sädgässen är det vi ser i gåsflockarna

 

 

 

Ibland fylls det år och det firas med lite vackra rosor

Så börjar det komma nya besökare, skogsduvor, tofsvipor, starar och lärksången sprider sig över markerna. Hur skönt är det inte att stanna bilen, öppna dörren och lärkdrillarna bara slår emot mej!

I havsörnsboet, där det började donas redan i december, verkar det nu vara mer allvar, besöken i boet blir tätare och längre.

När denna bilden togs, 20 feb, är jag nästan övertygad om att ruvningen påbörjats! Lycka till! Ni klarade stormen Otto, då fixar ni resten också.....

Snödropparnas massor liknar vitsippshagarna längre fram i vår

Skönt "sjungande" sångsvanar är en härlig syn. Ödemarksfågeln som bytte livsstil och blev sörlänning, också.

Finns det någon fågel som kan kallas karaktärsfågeln på Österlen så är det den röda gladan. Ses alltid! I stan, vid gårdarna, över fälten, på åkrarna plockande mask. Känns alltid behagfullt nära, sällskaplig, men ändå med krav på distans. En underbar fågel!

Med lärksången klingande i öronen och med tre förbiflygande tranor på näthinnan konstaterar jag, VÅREN ÄR HÄR!