lördag 25 maj 2019

04:18 - 05:53 en maj morgon


Jag vaknar tidigt, hör näktergalsslagen därutanför. Känner suget efter morgonen, den morgonen, den då jag möter naturen på det mäktiga sätt som det innebär att möta naturen i gryningen. Näktergalsslagen, den vemodiga koltrastsången, ärtsångarens trillande, gransångarens ältande. Jag minns och går upp, ut....ut i denna fantastiska morgon....

Jag har hört gravandhanens visslande uppvaktning, nu ligger de här nasalt gaggande, paret.

Där sitter storsångaren, koltrasten, vår nationalfågel! Jag kan urskilja hans gula näbb i gryningsljuset. Jag vet inte om det är det svaga ljuset som gör att han flyttar inte på sig. Jag står där, nedanför, och bara njuter, en lång stund går. Näktergalen, en svarthätta, en gök, en rosenfink, alla fyller på i denna mäktiga naturkör.

Över fiskarstugan lyser månen

Det är helt otroliga ljudkulisser som följer med. Jag försöker denna speciella vandring i gryningen följa allt, höra allt, notera allt, men det är omöjligt! Alla dessa stämmor! Hur kan vi, mänskligheten, ha glömt detta! Hur kan vi bara fortsätta förstöra vårt klot!

En ny koltrast sitter där på vägen, två rosenfinkar sjunger, näktergalar, ärt, törn, svarthätta, trädgårdssångare, järnsparv, hämplingar, rödstjärt. Jag har inte hört detta sedan förra året, måtte jag aldrig glömma det!

Nu skimrar det första solgenombrottet i den låga molnbank som hindrat.

Strax glider solen upp, ger sin skimrande strimma i havet

I strandskvalpet håller måsar och trutar till

 Det här skimret, fåglarna, alla dessa ljud är så underbart!



En ensam kanadagås klagar över min närvaro och går  protesterande mot vattnet. Vad gör den här? Inte sett någon på flera dagar, men nu är jag ändå inkräktaren, jag hör det på stämman! Vad gör DU här?

 Ett ringduvepar

I takt med solens uppgång blir det mer och mer färger och blommor som syns

Här på strandhällarna hittar jag råkors och kråkors verkstad för att dela på valnötter. De släpper valnötterna på hög höjd och förhoppningsvis delar de på sig. Det är ganska gott om valnötsträd här på Österlen och är en delikatess inte bara för fåglar! 

Stenskvätta, detta är tredje misstänkta häckningsplatsen som jag känner till. Det krymper mina vandringar, jag vill inte störa, de minskar i antal, alla ställen som passar för dem vill jag försiktigt undvika!

En räv, känd i trakten passerade nyss och nu ett försiktigt rådjur....

....vandrar ganska ostörd mot mig.....

....nu börjar den ana oråd, känt någon vindpust som fört med sig vittring, kanske hört kameran, vaksam....

.....och nu är det kört....upptäckt.....sekunden senare borta.

Det är fortfarande tidigt, fortfarande förförande vackert, fortfarande denna massiva fågelkör!

Törnsångare och hämplinghona håller tillsammans i trädtoppen

 Min morgon tar slut 05:53 när jag sätter mig i bilen, den andra världen tar över, den som jag kanske inte vill vara i, den som innebär att detta jag sett, upplevt, inte betyder något. Ny bil, nya resor, nya måsten gäller! Jag är inte med där! Jag är här, i min gryningstimma!


lördag 18 maj 2019

Kronovalls Store vång - en Coccothraustesutflykt


Kronovalls Store Vång. Man känner aktning när man beträder det månghundraåriga betes- och slåtterlandskapet, fritt från påverkan av konstlade gödningsmedel eller andra liknande medel . Det är mularna och hårt arbetande människor som skapat landskapet. 
Ädellövskogen i utkanterna av vången, ekar, lindar, bokar ger skugga åt betande djur, boplatser och livsutrymme för fåglar, grodor och en mängd olika örter.

De soliga bilderna är hämtade från en rekognoceringstur några dagar innan vi gör vår tur.

Det är vackert, det är unikt!

Över de våta områdena sträcker sig vackra spänger som nu i solskenet är torra och lättgångna....

 .....men som vid dagens vandring är regnvåta, såphala, och förvandlar det stabila fågelskådargänget till ett cirkulerande teatersällskap som ger föreställningen Bambi på hal is. Det blev en och annan rova under vandringen! Men gott humör löser det mesta!!

 Svartvit flugsnappare tillhör karaktärsarterna inne i ädelskogarna.

Gårdagens kraftiga regn har upphört och ersatts med en tung dimma som solen inte förmår komma igenom

Det förtar inget av det vackra landskapet.

Egentligen är det lättvandrat på väl utmärkta leder som tar oss runt hela vången



Här inne i ädellövskogen lämnar vi ärt- och törnsångarna förstärkta av en göktytas kvidande och elegant glidande glador och en tranas oroliga bevakning av sällskapet och kommer in bland svarthättor, trädgårds-, löv-, gran-, grönsångare och så många fler stämmor.

De svartvita flugsnapparna sjunger runt oss hela tiden. Gärdsmyg, trädkrypare, mesar, det är många deltagare i vårkonserten.

Här finns gamla husgrunder och odlingsrösen som vittnar om den månghundraåriga odlargärningen.

Trydeån som rinner genom området har fyllts på av de senaste regnen och har en ganska rejäl vattenföring.

Det obligatoriska fikafotot tas strax innan en lärkfalk passerar.

 Det är skönt att vandra i så gröna ängder!

Gulplister har jag lärt mig idag och detta fantastiska internet ger mig också:
"Gulplister är en låg växt som förekommer i de sydligaste delarna av Sverige, och då främst i lövskogar. Bladen smakar bra ihop med sjötunga och kan även användas som extra ingrediens i kvittenmarmelad."
Visst kan man tänka sig sjötunga med gulplister!

Jag försökte mig på att lära mig mer om tickor, men fick snabbt insikten att det kräver tid och tålamod att gå in i den vetenskapen, men vackra prydnader är det!

Solitärekar blir gärna vackra "sparbanksekar".

Leden tar oss åter ut i hagmarkerna, järnsparv och hämpling sjunger.

Det blev en härlig vandring i ett underbart kulturlandskap. Vi fick ihop 40 arter, då är skogssnäppa inräknad som Paul fick se, som plåster på såren kanske, när han bytte våta strumpor!
Vi ses 15 juni i skogarna runt Rydsgårds gods!

tisdag 14 maj 2019

Nostalgitripp till Forserum


Hela familjen samlades för att återuppleva gamla minnen från Forserum. Som här framför huset där alla barnen växt upp.

Men vi börjar här, framme!
Coop har tagit över både Posten och Kiosken!

 AR-hallen är ju borta sedan länge till förmån för ett gym och Café Framme (det gillar jag)!

En lugn lördag framför Boråslagret, nej, Medborgarkontor och Bibliotek är det ju nu!

Det blir förstås en del träffar med bekanta också en sådan här dag.

Men här är allt sig likt, Forserums Järnhandel!


Men var är det stora grusiga Torget, och NTO-lokalen med Forserums Bio, och korvkiosken. Borta!

Kvarngatan är sig likt även om en del hus bytt färg!

Mjölkbarens fönster finns kvar! Men mjölkbaren är ett mycket gammalt minne, liksom Madings och hattaffären på långsidan av huset!

Här har Charlottenhill (vår bostad under många år), Janssons speceriaffär och "Sista försöket" försvunnet för att lösa kommunikationen över järnvägen!

Kommunalhuset, sedermera bibliotek och skola har väl bytt verksamhet kan jag tänka mig, men brandstationen ligger kvar!

Men vår hemgata, Kyrkogatan, är sig lik!

Så är vi då där, framför vårt hus, nu vackert grönmålat och innehållande en bilverkstad på tomten. Men huset har inte förändrats, det syns lite mer sedan pyramidalmarna mot gatan tagits bort!



Rosenholmsskolan, både sig lik och helt ny, utbyggd!

Bakom skolan utefter ån har det blivit park av en ganska vildvuxen men härlig natur.

Här har vi också bott hos Leander på den gamla goda tiden!

Så blev det också en tur till Axlarp där min barndom levdes. Skolan där jag gick mina första skolår, upp till halva femman!

Här, i det röda huset, bodde vi. Jag var elva år när vi flyttade härifrån.

Tack var Rune och Ronny fick vi en härlig rundvandring i byn och även komma in i huset!

Lite detaljer var kvar sedan då, för över 60 år sedan. Som detta skafferiutrymme!

Här har den 11-årige grabben ristat in sitt namn! Ett slags farväl, kanske! Men vilken känsla att hitta detta nu, efter 62 år!

Räcket är kvar vid trappan upp till vinden. Rakt fram en garderob, en säker tillflyktsplats om "egentid" behövdes!

Den stora härliga asken står kvar mitt i trädgården. Jag får nu höra att det är den största asken i Nässjö kommun. De 60 åren har farit väl fram med den.

Rännebroa där kälkåkning var kutym under vintrarna!

Axlarps missionshus. Här var skolmatsal. Det blev en vandring genom hela byn i samband med luncherna.
Det blev en fantastisk dag och många tankeresor under dagen.
Särskilt tack till Rune och Ronny!