Hunddag med struvor (eller var det tvärtom?)

Det började i alla fall vid Vårhallarna där Alice, Troja och Casilda och hussar och mattar luftade sig i en skön, men grå decemberdag.

Vid något sällsynt tillfälle står Casilda stilla så länge att man kan ta ett foto.

Högst upp på Vårhallen håller en kråka uppsikt över stranden.

Söderut sträcker sig Tobisviken tills Simrishamn tar emot

 Själva Vårhallen är en kambrisk sandstensformation som bryter Tobisviken....

.....för att övergå norrut i hundarnas favorit, hundbadet.

Det är vindstilla, några grader varmt, alfågelläten utifrån havet, lekande hundar och flera kilometer sköna stränder att bara njuta av. En decemberdag i Simrishamn i ett nötskal!

Spegelblanka vatten i fiskehamnen....

.....vågbrytarna bara ligger där, finns inga vågor att bryta....

....men är jättesköna att stå på, tycker storskarvarna....

.....medan smådoppingen föredrar att ligga där, på blankvattnet, korklikt....

....ett gäng svanar drar vingsjungande förbi.....

 Men struvorna, var är struvorna? Jo, så småningom, efter promenad, risgrynsgröt och skinkmacka så låg de där.....

.....naturligtvis efter vederbörlig fritering.....

....hög koncentration....

Julen är räddad, struvorna är här!

Var? Matte! Var är struvorna?