Hornuggla hos KFV Simrishamn

 

 

 

Vintern ha slagit till även på Österlen. Det var -11 grader vid morgonkaffet! Rimfrosten blir tjock och vacker i den fuktiga havsmiljön.

 

 

Vi fick telefon från en person i Skillinge att man hade en kanadagås som låg på ett fält till synes sjuk eller allmänt svag. Vi åkte dit för att ta hand om den. Rapportören visade var den låg ute på ett fält. Jag skulle parkera bilen lite bättre, då fick jag plötsligt se två havsörnar passera. När jag därefter skulle ut på fältet var gåsen borta! Havsörnar kan ha respekt med sig! Förmodligen använde kanadagåsen det sista av krafterna för att undkomma örnarna. Naturen bjuder på mycket upplevelser och dramatik!!!

 

 

För rapphönsen blir livet tuffare. Det är svårt för dem att hitta ätbart just nu.

 

 

Efter kanadagåsäventyret var det dags för matning av vår gäst på KFV (Katastrofhjälp Fågel och Vilt), en hornuggla.

 

 

Här har vi matat den med en mus! Fågeln uppträder piggt och den bör vi kunna klara!

 

 

Som sagt, vinter!

 

 

Snömängderna är inte stora, men den bleka vintersolen går sakta ner mot ännu en kall natt.



Hommage till Gustaf Fröding och Mando Diao

 

 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.....

 

Underbar poesi.... men det här är min hembygd.....

 

 

 

 

....det är inte sommar, men sol....

 

 

 

 

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

 

 

 

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

 

.......råkornas läten är glädjefulla, våriga....en blåmes svirrar....

 

 

 

 

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

 

 

 

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

 

....som dessa urtidsfåglar....

 

 

 

 

....eller råkans nyfikna...vad vill du? vad minns du?

 

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsters dal."

 

 

 

....kanadagäss...

 

 

 

 

....ringduva....

 

 

 

 

....pilevallen!!!

 

 

 

 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsters dal."

                                                     Gustaf Fröding

 

 

Min sista hyllning blir en pilgrimsfalk på ett dåligt foto, men jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att visa min vördnad för Gustaf Fröding och ett tack till Mando Diao för tolkningen!

 

Kung Bore slår tillbaka.....eller?

 

 

Nu kommer vintern tillbaka, SMHI:s trevliga meterologer varnar för kalla nordvindar och snöfall! Här vid Simrishamn ligger det runt nollan, men vintern känns än så länge avlägsen.

Inte ens Kung Bore kan ta från oss de första, spirande nässlorna! Vårprimörer!

Lite vitt finns det trots allt på allt grönare fälten.

 

 

 

 

Glimminge våtmark ligger tom men beredd ta emot fåglar.

 

 

 

 

Men längre bort från kusten är det lite mer snö.....

 

 

 

 

....och havet är upprört i de nordliga vindarna....

 

 

 

 

....men nog ser stensötan allt grönare ut.
Jag känner med förtröstan att det är mer vår än vinter i luften!

 



Vårdimma

 

 

Det är ulligt grått ute. Luften är fuktmättad. Några grader varmt och lukten av fuktig jord slår emot mig. Jag har svårt att motstå en liten tur. Jag gillar detta!

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt i allt det ulliga dyker tre skepnader upp. Tre rådjur!

 

 

 

 

Jag hittar också ett träd jag inte känner igen. Är det någon som vet så kommentera gärna. Det ser thujaaktigt ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är sköna, mjuka färger.....

 

 

 

 

.....och verkligt vårlikt. Min fru har plockat nässlor idag!

 

Alunbruket och Andrarum

 

 

 

Man skaffar sig snabbt favoriter, så också när det gäller natur och kulturmiljöer. Christinehofs ekopark och Andrarums alunbruk är en sådan.

 

Alltså är vi här igen, i Alunbruket. De gamla bostäderna för arbetarna i Andrarums alunbruk. De flesta husen är från 1700-talet. Själva bymiljön är helt otrolig, måste upplevas!

 

Detta är Verkelängan, till helt nyligen Bed & Breakfast men som nu övergår till privatboende om jag förstått det rätt.

 

 

 

 

 

 

 

Den här lilla gårdsplanen fullkomnas med katten som sitter vid trappan.

 

 

 

 

Fler miljöbilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en av de mest hjärtknipande boendemiljöer jag hittat!!!

 

 

 

 

Strax intill, Verkeåns strömmande åfåra.

 

 

 

 

Så tar vi oss till själva alunbruksområdet. Här är rester från Pannehuset. Här drevs verksamhet från 1637 till 1912, 275 år, aktningsvärt!

 

 

 

 

Intill ligger de så kallade Rödfyrarna som är slagghögar av bränt skiffer.

 

 

 

 

 

 

Det är nog så att vi återkommer hit! På återseende!

Första vårdagen - 5 januari!

 

 

Det är trettondagsafton. 9 grader varmt, solsken och vindstilla. Det luktar vår! Den härliga lukten av jord. Det har blivit en liten bäck som tillrar i skogsvägens ena hjulspår. En flock grönsiskor drar över.

 

 

 

 

Morgonsolen lyser i pälsen på Lisa som också känner av hur naturen åter börjar vakna till och rusar runt i buskarna som en riktig unghund.

 

 

 

 

Vi är i Bäckhalladalen, eller strax utanför reservatet rättare sagt. Här är sköna, lättgångna betesmarker.

 

 

 

 

Den lilla sjön som om några månader kommer vara fylld av liv, ligger och blänker mot oss.

 

 

 

 

Vi drar oss vidare upp mot platån med utsikt över havet.

 

 

 

 

Havet ligger lugnt. En liten flock sidensvansar drar förbi. Jag har blivit lite svettig av vandringen. En skön morgontur!

 

Nyårsafton på Kuskahusen

 

 

Vi sökte något smällarfritt ställe för att fira nyår. Ja, just det, smällarfritt! Finns det? Vi hittade en rad någonstans om ett ställe som hette Kuskahusen. Bara namnet var ju lockande. Finns det rum? Ja! Vi tar det....

 

.....och här låg det, Kuskahusens Gårdshotell.

 

 

 

 

Vi installerade oss snabbt. Fräscha, trevliga rum...

 

 

 

 

....med kokvrå, i kylen står morgonens rikliga frukost och väntar....

 

 

 

 

....härligt dusch- och toarum, och se där hänger morgonrocken!

 

 

 

 

Vi avnjuter supén, oxfilé med bakad potatis. Framåt midnatt har Lisa slocknat helt ostörd av smällare och raketer. För första gången i sitt liv slipper hon skräcken på nyårsafton!! Helt underbart!

 

 

 

 

Vi tar oss till samvarolokalen, kollar in godsakerna som finns....

 

 

 

 

....minglar med övriga gäster och skålar in det nya året i ett glas champagne!

 

 

 

 

Det blev ett fantastiskt nyårsfirande här. Vi ser fram emot ett par dagar med kronhjorts- och viltsvinsskådning här till hösten!

 

www.kuskahusen.se om någon är intresserad av mer information.

 

 

Midnatt råder, tyst det är i (Kuska-) husen.