Kom och stå med mej.....

...vid hagens grindar, när de vilda gässen flyga över byn....
Var det så här Dan Andersson kände sig när han skrev dikten?

Ja, kanske! Men han var inte i ett soligt och varmt Österlen. Han såg inte en samling vitkindade gäss. Han var i  en fattig, mörk inlandsskog, en mödosamt öppnad betesmark....det var sädgäss som sträckte, bara det var säkert lite av en sensation. Säkert ett vemodigt tecken på de mörka, kalla och mödosamma vintermånaderna som han såg framför sig.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Dan Andersson

Men här är Österlen!

Här flyttar tranor..idag 187 som haft vänligheten att komma förbi där jag fanns, vid hällristnignarna utanför Simrislund.

där sträckte också 920 vitkindade gäss

ett tusental ejdrar, sjöorrar, prutgäss, knölsvanar och inte minst en kustlabb.