....från Brantevik. Vi tog bilen till Brantevik för att börja vandringen söderut mot Skillinge. Det första som möter är "Grönet".
En betesmark, kortsnaggad, genomskuren av vattenpåverkade bäckfåror. Här är en underbar, lättvandrad led utefter kusten. Fågelsången är bedövande så här en majmorgon. Förutom att njuta av naturen, njuter jag också av att hålla reda på vad som sjunger runt oss där vi går. Mest högröstad och därmed lättast att lägga märke till är näktergalarna.
Betesmarkerna är översållade av blommor. Buskaget till höger är ett typiskt näktergalsrevir, men där finns också hämpling, grönfink, törnsångare.
Österlen är gult! Gullvivorna i Brösarp, rapsen överallt på åkrarna, maskrosorna på "trädesmarkerna" och här har smörblommor helt tagit över.
Korna ser lite nyfiket på vandrarna som är ute, men så långt att man orkar resa sig, nej, så intressant är det inte.
På något ställe ligger ett litet bostadshus. Det här är ett genuint äldre skånehus, kanske en tidigare fiskarbostad. Det finns fortfarande inte bilväg dit.
Här är "Hylkan" en ädellövskog som innehåller de flesta svenska lövträd, även almar som också här drabbats av almsjukan.
Här möter en överraskning, en gammal gruva, igenlagd. Det är Jakobsgruvan, som öppnades av danskarna innan Skåne blev svenskt. Här bröts silver och blyglans. Karl XI har t o m besökt gruvan när den var i drift. Senast bröts här under andra världskriget när råvarutillgångarna var utomor-dentligt små. Detta var den "nya gruvan", här fanns också Isakgruvan "gamla gruvan" och Abrahamsgruvan "gullholet"!
Här inne i Hylkan står en meditationsstol, lägg märke till Fias grepp om tänkestenen!
Här är utsikten! Havet!
Även en fågelskådare behöver ta sig en funderare över hur skönt det egentligen kan vara. Jag räknar ett 20-tal fågelröster i kören runt mej. Näktergalar hörs hela tiden, svarthättor, ärtsångare, koltrast, taltrast, flugsnappare både grå och svartvit, härmsångare, rödstjärt, ja, det känns som att allt sjunger här nu.
Detta hav! Alltid olikt, levande, en silverrand vilar över vattnet, kanske som en påminnelse om platsen!
Här inne i Hylkan blir gångstigen smal, all växtkraft vill täppa till, fylla igen luckorna, som vi vandrare gjort.
Det öppnar sig mot Gislövshammar, en liten sandstrand bland alla strandhällar och stenblock.
Mjuka rundlar i strandhällarna. Man kan tro att ishav och hav varit framme och skapat. Men, nej!
När man tittar närmare så är det spåren efter en stenindustri på 1800-talet. Här har kvarnstenar tagits fram. Man högg bort berget runt den blivande kvarnstenen, sedan sprängde man loss den från berget med kilar!
Så kommer vi till Morfarshamn, en grund vik, 1 km från Skillinge, som får bli dagens slut på vandringen. Ja, det förstås, vi går tillbaka också, njutande av Österlensk vår! 16 näktergalar räknade jag in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar