Det var några minusgrader på morgonen. Solen sken och bara lite vind, lovade en mjukvarm vårdag. Härlig dag, helt enkelt.
Skillinge bjuder till. Här ligger nyanlända gravänder, ett par strandskator flyger över, krickorna ljuder åter i fågelkonserten. Sånglärksången är igång! Nu kommer vi höra lärksång ända fram till början av juli. Det är en underbar tid vi har framför oss.
Morfarshamn heter den här lilla viken. Någon förklaring till namnet har jag inte hittat, men dessa gamla, genuina namnen är trevliga.
Utanför viken ligger ett 60-tal knölsvanar.
Sothöns har varit här hela vintern, men nu ökar antalen. Kniphonan låter sig inte störas utan sover lugnt.
Kanadagässen börjar också röra på sig. De syns och hörs lite överallt just nu.
Och här, bland kanadagässen, står årets första tofsvipa! Så skönt! Flocken av gäss skrämdes upp av en kungsörn som drog över.
En underbar vårdag tar också slut, och slutar i ett sprakande färgcrescendo i solnedgången.
Man behöver ju inte tänka på att solnedgången blir vackrare av den nedsmutsning vi åstadkommer i atmosfären, man kan ju bara njuta!
Vackert är det, trädet, där det står som en silhuett mot den flammande himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar