Det står en staty i hamnen. Den står med ryggen mot havet, precis som om den inte vill se detta hav som jag varje dag njuter av. Fiskaren därute, ständigt omgiven av en svärm av måsar, njuter han av den varma oktobermorgonen?
Tänker han på stunden nu?
Ensam i båten, statyn, måsskriken, silvrig fisk i näten. Just nu!
Måsflocken lyfter, nästan sommarlikt skränande. De vitkindade gässen som drar förbi högt däruppe. Just nu!
Kullens svaga rundning, pärlbeströdd. Det dignande fältet har bytts ut mot nya förhoppningar. Nu!
Skrattmås och stare, sökande föda i nysådd grönska
Morgonens spegelblänka i rörhönsdammen.....
....där en ensam gräsand drar silverstreck i oktobersolen. Just nu!
Solrosens fullmogna bjudning! I denna stund!
Nyskördat, nysått, linjer, gäss. Där, nu!
Ödegårdens allt djupare fall in i grönskan.
Stunden nu - till evigheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar