Simris strandäng - en del av den Skånska kvinnan!

Sommaren fortsätter, det blommar och insekterna trivs fortfarande.

Solen tittar fram i molnluckorna och ger fantastiska silverblänk i havet. Det är ständig förändring i skådespelet.

 Apbrödsträdet i grannens trädgård frodas!

Hos en annan granne blommar rosorna!

Djuren går fortfarande ute på sina grönbeten!

Är det inte stockrosor kan det vara bambu intill det Österlenblå!

En envis ormvråk vägrar visa annat än baken åt mig. Inte en huvudvridning, full koncentration på, kanske en mus i gräset.

Oxtunga vägrar ge sig! Blomning juli-augusti står det i Wikipedia....det är november! 12 november! 13 grader varmt när jag går ut!

Nyponbusken är överfull av bär som fortfarande väntar på sin frostnypning!

 Men vid havet har fågelsträcken ebbat ut, det är måsar som sätter liv på stranden.

Fortfarande speglar solen sig i ett lugnt hav.......

.....och med solen i ryggen är vyn bedårande!

Jag slåss alltid med Casilda om jag ska få fotografera blommor, eller hon ska lukta på dom. Ibland blir det kompromisser med en rölleka under magen på Casilda!

Stranden är förberedd inför en vinter som dröjer, men kommer, eller?

Minns i september den ljuva november, eller hur det var!

Skåne är en kvinna. Se hur fälten böljar genom hennes vener och artärer, se hur morgonsolen flämtar i hennes andetag. Hon kastar sitt milslånga hår över städer och byar och förlåter Klippan och Sjöbo med en moderlig kyss. Ängelholm vilar i hennes armhåla som en rufsig kattunge och Burlöv är mer än en busshållplats mellan Malmö och Lund; en frisk cell i den frodiga landskapskroppen.
                                                                                                     Stefan Whilde