Ekornavallen

Här på Ekornavallen i Hornborga socken har människor begravts under mer än 4000 år! De äldsta lämningarna är gånggrifterna, bl a den här som mina barnbarn just besöker.

För att skydda lämningarna inköptes området och skänktes till Vitterhetsakademin 1944. Längst upp ligger ett röse som till skillnad från gånggrifterna oftast var en gravplats för en person. Typisk gravform för den äldre delen av bronsåldern, ca 3000 år sedan.

Granngårdens lite omålade gråhet passar in i miljön.

Rösenas storlek skulle visa den makt som den begravne personen haft i sin levnad....

....och ligga väl synligt på en höjd. Här är utsikten fantastisk!

 Ungarna trivs!

Ibland ges fornlämningar särskilda namn. Denna gånggrift kallas för Girommen eller Jätteugnen. Det var här jättekärringen från Brunnhemsberget lagade sin mat! Den långa gången in mot gravkammaren ligger alltid riktad mot öster, mot den uppgående solen. En sådan här gånggrift kan innehålla rester från hundratalet människor och alltså använts under lång tid.

Den tredje typen av gravplats här är Domarringen, som består av ett udda antal (oftast 7 eller 9) resta stenar placerade ringformigt. Denna typ av gravar härstammar från äldre och mellersta perioden av järnåldern från ca 500 år före till 600 år efter Kristus. Namnet domarring kan spåras tillbaka till Carl von Linné som beskrev "Domare-ringen" vid Halleberg under sin "Wästgötaresa" 1746.

En äldre åsikt är att det hållits ting på dessa platser och att stenarna varit platsen för domarna.

Gånggrift med igenfallen gravkammare.

Den fjärde gravtypen på Ekornavallen är resta stenar, bautastenar. De flesta här är från äldre delen av järnåldern, de restes som minnessten vid graven. Det ursprungliga ordet för bautasten kommer från isländskans "bautarsteinn" ur den medeltida diktsamlingen Havamal.

Den äldsta, men osäkra, uppgiften om Ekornavallen finns i Wästgötalagens lagmanslängd från 1200-talet i vilken nämns "Lincornae Wallum" där lagman Alli höll ting!