Det var en gång..... en tornfalkunge som ramlade ur boet.....som efter någon dag följdes av ytterligare två! Boet var beläget tätt inpå en gård, var ägare hittade ungarna och kontaktade KFV. De var alldeles för små för att klara sig så Bo fick agera förälder under några veckor.
Vikten var 40 gram när de kom till Bo. Nu 20 dagar senare är de upp i drygt 200 gram och har flygtränat i voljär. Idag ska de tillbaka till naturen!
De har varit exemplariska patienter. Lätta att mata och på slutet har de styckat och ätit på alldeles egen hand. Allra högst upp över fönstret har varit en populär sittplats.
Vackra, med näpet, nyfiket utseende sätter de spår i hjärtat!
Vi åkte tillbaka till boplatsen. Föräldrarna har hela tiden hållet till vid gården och setts senast på morgonen idag. Ett dött träd pekas ut som favoritplats för falkparet, och se, en av ungarna tar sin första sittplats i frihet just i detta träd.
Sitter där och tar in den nya situationen, fortsatt nyfiket skådande.
Den andra ungen tar sittplats på ett ladtak....
Känner för första gången vind i fjädrarna och prövar lite "ryttling" strax ovan takåsen.
Den tredje ungen flög ett längre stycke in i ett skogsparti 100 m från gården.
Här är boet från vilket de trillade ner....
Som låg högst upp i toppen av en björk som växer precis intill gårdshuset.
Gårdskatterna Grus...
.....och Sten, var säkert invägda i bedömningen när tornfalkparet ursprungligen valde häckplats!
Det är alltid samma underbara känsla när det lyckas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar