Jag gör ett besök i hamnen, tänker kolla genom vad det ligger för fågel, men dagens överraskning mötte mig på gräsmattan. En ensam prutgås!
Den är fullständigt orädd. Går lugnt och betar några meter från mig.
Den söker sig inte till de andra gässen utan går helt ensam och betar. Kul!
Smådoppingarna är på plats, de är 4 just nu och håller till på sitt vanliga ställe, utefter yttre piren vid hamninloppet.
Grågässen har tagit plats på pirmurarna, och dominerar hamnen, säkert närmare 200 just nu. Det är bara storskarvarna som konkurrerar, omkring 150 står uppradade på huvudpiren. Ett 60-tal viggar, 3 sothöns, 2 knölsvanar och 2 skäggdoppingar som ligger i hamninloppet är de övriga besökarna.
Vid en sväng ner mot Simris strandäng möter mig silverplingande sidensvansar i de täta slån- och nyponsnåren. De sitter som mörka klumpar inne i buskagen.
Det är inte lättfotograferat. Snåren och den lite motstående solen gör sitt för att försvåra! Men tålamod är en dygd så det blir en del halvbra bilder ändå.
De är omöjliga att hålla räkning på men det rör sig väl om ett 50-tal, ständigt syselsatta att proppa i sig bär.
De har sällskap av lite koltrastar och, som här, björktrastar.
Sidensvans, släktnamnet är Bombycilla, Bomby efter latinets Bombyx (silke, silkeslent) och cilla (stjärt). Artnamnet garrulus är det passande (pratsam) och syftar väl på det ständiga ringande lätet som alltid hörs när flockarna drar fram
Här kan man se den silkeslika stjärtprydnaden längst ut på spetsen
Man beräknar att det häckar runt 80 000 par från Värmland och norrut men kraftig övervikt för Norrbotten.
Kärt barn har många namn, det gäller även för sidensvans, eller vad sägs om rönnbärshane, snötyppa, sibel, sivensvans, rönntrast, sirra och det finska sketherre. Det senare förstår man när man stått och sett hur ett rönnbärsträd rensas på bär och det ständiga regnet av bärrester blandat med avföring bildar en ganska rejäl matta på marken.
Hur som helst är det en välkommen vintergäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar