Det är fascinerande att följa naturen och de årstidsskiftningar som sker. Med dessa skiftningar följer fåglarna. Ibland blir det fascinerande återseenden. Det är femte gången vi har ägretthägerbesök på samma, lilla, avgränsade område här på Österlen.
Första gången (tror jag) hösten 2015, sedan har vi haft besök varje vår och höst. Nu har den varit här drygt en vecka, tydligen nöjd med miljön!
Är det samma, varje gång? Vem vet? Men underligt vore det annars. Jag hälsar välkommen tillbaka!
En vacker ormvråk hälsar också på. Det kan också vara en gäst norrifrån. Vi har många sådana besökare här nere på Österlen.
Denna var intensivt upptagen av maskjakt, öckså en energikälla i brist på annat.
I hamnen har viggarna återkommit efter sommaruppehållet och alla häckningsbestyr. Nu kommer de ligga här, njuta av en lugn tillvaro tills vårkänslorna på nytt gripar tag och får dom att söka sina häckningsrevir.
Utanför hamnen har alfåglarna dykt upp! Dessa underbara fåglar! Det är en fröjd att stilla njuta av deras dykande efter föda. Välkomna!
En ung storskrake är med i välkomstkommittén, också en prydnad!
Men när jag första gången för hösten möter alfåglaarna då njuter jag.....
.....finns det något näpnare?
Längre ut ligger fler. I den krabba sjön är de jättesvåra att se.
En annan återvändare för att fira vinter här nere - fjällvråk!
Elegant ryttlande i sin jakt på möss och andra godsaker
Den visar upp sin vita övergump, ett säkert kännetecken, som bara kan förväxlas med den unga kungsörnen. Men då skiljer det förstås en del i storlek.
Hösten är minst lika lustfylld som våren, dessa tider av naturens pulsslag.
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden, röd av ljungen
och vitt av liljor, älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt, veka röst.
Nu stiger uppför bergens trappa,
trumpetarn storm i dunkel kappa!
Erik Axel Karlfeldt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar