Ales stenar

Ales stenar ligger på Kåsebergaåsen, som bildades för 15000 år sedan när inlandsisen smälte och lämnade efter sig grus och sten. Men själva monumentet är betydligt yngre. Med sina 67 meter i längd och 19 meter i bredd är Ales stenar en av de största skeppssättningarna i Norden. De noggrant utvalda stenblocken väger mellan 500 och 1800 kilo. De flesta hämtades troligen i närheten utmed ås sträckningen. Men några av stenarna består av en bergart, så kallad Hardebergasandsten, som bara förekommer längs kusten söder om Simrishamn cirka 20 kilo- meter bort. Kanske har blocken transporterats vintertid på isen till Kåseberga.

D är kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar - att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Folket i trakten säger att backen spökar - att den gnyr och ropar i senhöstmörkret som ett krigiskt läger. Ty mitt i bondens jord har Ale gått ombord på dödens skepp, det sista som han äger. Ett ungt par berättar att de sett eldflugor som surrade runt dom vid Ale stenar. De hade sett eldflugor när de varit utomlands men aldrig i Sverige. De konstaterade att ingen av dom trodde att de fanns i Sverige. Det hela var mycket konstigt men de fanns runt om hela fornminnet. Lyste till och försvann. De satt ett bra tag och tittade på dessa ljusprickar i natten.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

 

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Denna underbara dikt är skriven av Anders Österling!