Vår och ett besök i Baskemölla

Den 17 februari kom våren till Österlen. Med våren  ökade aktiviteterna runt slutflyttningen från Eksjö i och med att hustrun slutade sitt jobb och 29 februari har vi så antligen flyttat färdigt.
Nu sjunger lärkor, starar och koltrastar och ute på havet låter alfåglarnas "sång" allt mer högljudd. Gunnar Brusewitz beskriver hur han har haft en av sina starkaste naturupplevelser när han på 50-talet suttit en vårmorgon på Stenshuvuds topp och lyssnat till 10-tusentals alfåglar som sjungit ute på havet.
Jag hör dom nu - alfåglarna - men nu handlar det kanske om hundra som ligger där ute, känner vårruset fylla sig och brista ut i en av naturens märkligaste allsånger....
I hamnen besöker en vitvingad trut och själv är jag på väg till Baskemölla, 4 km N Simrishamn.

Husen klättrar upp från havet i en istidsflodfåra. Själva orten Basche Mölle är känt från 1525. Ett fiskeläge med en glansperiod som pulserat i takt med sillens tillgång. Men också av de möllor, kvarnar, som fanns här och drevs av den vattenkraft som gavs från den bäck som fortfarande finns som en rest från istidsfloden.

Efter flera stora bränder har den allra äldsta bebyggelsen försvunnit men Baskemölla har ändå behållit sin charm.

Hamnen har en gång gett 60 fiskare sin näring men är väl nu att betrakta som en ställe för fritidsbåtarna att lägga till. I bakgrunden reser sig Stenshuvud stolt över havet.

Denckers backe

1857 kom koleran till Baskemölla och då anlades en särskild kolerakyrkogård i utmarken av Baskemölla ordentligt skild från samhället.  Ett minneskors är rest över platsen.

Men fortfarande lever samhället, frisören finns på plats och i hamnen en loppis som specialiserat sig på marina saker. För hundra år sedan fanns tre affärer! Bland annat Johanna Henriksson som sålde fotogen och bröd, en något udda kombination.

Det är lugnt och stilla, Baskemölla vilar stilla i väntan på sommarens turistinvasion.....