Dimman ligger tjock. Det hindrar inte sånglärkorna spänna sina tonräckor över åkern.
Gåskackel från en flock grågäss som dyker upp i dimman, silhuetterna mörknar över mig, sedan borta, lämnande kacklet kvar.
Krokus, pärlbeströdd av dimman.
Trädgårdarna jag passerar blommar. Det är friskt i luften!
Det känns skönt att se återfödandet av liv.
Med är, förstås, Casilda. En härlig livfull promenadkompis!
De vildvuxna krokusarna jag känner igen från tidigare år, har börjat komma igen. Så härlig tid nu!
Casilda måste förstås undersöka detta som husse är så intresserad av. Går det äta, kanske?
Vi går hem nu, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar