Det drar småskrakar och alfågel. Kniphannarna börjar så smått jaga de sköna honorna med vinande vingar. Några knölsvanar drar sakta utmed stranden.
Det finns mycket sand, men även mer spännande blockstränder.
Solen skiner, havet är lugnt, likväl blir det små bränningar när det slår mot stranden.
Salt, bittersalt
är havet, och klart och kallt.
På djupet multnar mycket,
men havet renar allt.
Vilt, rovdjursvilt
är bränningens glittrande språng,
men ingen människas tankar
är höga som havets sång.
Starkt, evigt och starkt
är vågornas väldiga tåg,
och stark av det eviga havet
var mjuk förgänglig våg.
Så ge ditt liv åt havet.
Det kräver blod av sin man,
men sist, djupt i det djupa,
får ingen en vila som han.
Karin Boye
Det är med misstänksamhet Casilda möter havet.
Labbar, smakar....
....och börjar trivas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar