Det var guld som var orsak till att området blev intressant för gruvdrift. Men prover visade att guldhalten var för låg medan däremot kopparhalten var så hög att det blev lönsamt att bryta. Starten skedde på 1690-talet och fortsatte sedan fram till 1920 då gruvdriften las ner. Då hade man övergått till att i huvudsak bryta nickel.
Vi mjukar upp med en "nudda inte marken"-bana....
....där kommer man också till den stora Kleva gruva stolen....
....Albin gör sin vana trogen banan till en värre utmaning än den är....
....som här där bara ett par fötter är synliga!
Så är det då besök i gruvan. Här är ingången in i berget.
Bra påpälsade, med hjälm, stövlar och ficklampa är vi redo,
Det första som slår mig är kylan. Det är runt +3 grader året runt här inne och det drar en relativt stark motvind när vi går in i gruvan. Vi möter vackra scenerier!
Även här nere finns en stor stol. I blixtbelysningen blir vattendroppar till skimrande pärlor som faller.
Det är mörkt och trolskt. Fascinerande att möta det som var vardag för många gruvarbetare under århundraden.
Allt är som om det var när gruvan stängdes, det är förstås mycket säkerhetsarbete som gjorts för att kunna ta emot besökare.
Den svaga belysningen skapar stämningen där gångvägarna snirklar upp och ner utefter gruvväggarna. Det är blött och lerigt. Inga finkläder här inte!
Påtagligt nöjda pustar vi ut efter att åter vara ute i behaglig sommartemperatur.
Kleva gruva - absolut värt besöket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar