Jag ställer bilen vid den lilla grusvägen och går mot dungen. Solen lyser på de kvarvarande vallmoma i åkerkanten....
....den smittar av sig, det blir små solar här i åkerkanten...
...de flesta har slocknat, blivit frökapslar, tungt hängande ner mot jorden....
....vita, ulliga, sommarmoln och dessa små solar att lägga till i minneskammaren, att ta fram och frottera sig med en slaskig, grå, vinterdag.....
....nästa års vallmor hänger där, i håriga, stickande behållare, redan klara.
I dungen är det först bara tyst, stilla. När jag stått där en stund, låtit naturen vänja sig vid mig, vant mig själv....börjar jag se, små fladdrande rörelser inne i lövdjungeln....det är som om träden och buskarna byter löv med varandra....ett löv frigör sig från djungeln och blir till en grå flugsnappare, ivrigt jagande insekter i små fladdriga utfall för att återgå in i den gröna djungeln....
....fina, lågmälda lockanden hörs....fler och fler läten....det blir mer och mer fladder i buskarna....allt fler tycks dras till de öppningar som tillåter dom där inne, komma och se på mig.....jag bara står där, njuter av
att vara på deras scen.....en del blir bilder.....lövsångare...
....jag ser kungsfåglar, blåmes, svarthätta.....fler lövsångare, gransångare, till och med en härmsångare....
...en trädgårdssångare hinner rätta till dräkten i sin snabba glimt....
När jag rör mig igen, försvinner de förtroliga små mötena, blir åter till små obestämbara fladder i lövverket. Ett lövverk som öppnar sig mot vattnet....
Ett alldeles lugnt vatten, blått av den vackra somriga himlen...
....några smådoppingar kommer utsimmande ur de täta vassruggarna!
En stilla stund i naturen - fler skulle behva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar