Vi gör en resa till Norges sydligaste fågelberg, det ligger på en liten ö - Runde. Vi börjar med flyg från Köpenhamn via Oslo till Ålesund. Där tar vi en hyrbil och tar oss till Sulesund där vi får ta färja över Geirangerfjorden till Hareid. Sedan är det bilväg ända ut till Runde. Det är imponerande att se hur mycket resurser Norge lägger på att binda samman även de glesbebyggda öarna med fastland!
När man dimper ner direkt från Skåne till detta landskap blir man ofrånkomligt förblindad av alla vyer.
Färjan över Deirangerfjorden
Sent på kvällen är vi framme på Runde....
....solen har gått ner, men det känns som en bra dag är på väg.
Vid en första liten vandring runt där vi bor blir en skärpiplärka den första bekantskapen. Det visar sig vara en karaktärsfågel på ön som finns längs alla stränderna.
Det ligger en morgondimma över havet som solen får brottas med.
När jag vänder mig om ser jag Runde Miljöcentrum som är ett internationellt miljöforskningscentrum men som också hyr ut rum till besökare. Det har vi utnyttjat och bor där några nätter. Här finns också kafé och serverar också lättare måltider. Det är dock bara öppet 11 - 17 när vi är här.
Byggnaderna vid hamnen står till stora delar tomma. Det 80-tal fastboende som finns på ön är till största delen pensionärer. Några arbeten finns inte utöver det lilla jordbruk som bedrivs och de som är verksamma i Miljöcentrat och Goksöyr Camping som är målet för de besökande turisterna.
En hel del får går lösa på ön, så lugn framfart på den enda vägen är att rekommendera.
Vi gör så och kör till vägens slut, några kilometer bortom Goksöyr Camping.
Det är mycket vackra vyer vi möter, och en överraskande frodig grönska.
Nästa karaktärsfågel är strandskatan som nu fått fram ungar och lever ett hektiskt föräldraliv i sin iver att skydda avkomman från trutar, labbar och andra fiender som t ex vi som får oss utskällning med jämna mellanrum.
Efter den lilla trippen siktar vi in oss på en rundtur med båt runt ön och går ner till hamnen.
Där väntar Runde....
....och skepparen Björn som, visar det sig, levererar mycket kunskap om fågellivet och förstås om Rundes historia.
Det blir ett första möte med toppskarv. Den största kolonin har försvunnit men det är fortfarande gott om toppskarv här.
Vi kör under bron till Runde som kom till 1982. Det är en enfilig bro med en liten mötesplats på högsta punkten.
Efter att rundat sydvästligaste udden kommer vi till Gröna lagunen, som fått namnet av den gröna växtlighet som vid lugnt väder får vattnet att se grönt ut i speglingarna.
Här får vi en första glimt av den stora havssulekolonin som ser ut som vit färg på bergssidan.
Svår att urskilja men spetsen i mitten är friliggande från bergväggen, det var här havsörnen häckade första gången när den återkom efter att varit borta sedan 30-talet. Vi ser havsörn, både en av de gamla häckfåglarna och ungfåglar som troligtvis lever ett gott liv här.
Här möter vi också de första lunnefåglarna....
....tordmularna och sillgrisslorna.
Fågelantalen (alkorna) har minskat kraftigt, medans havssula har ökat sina antal. Nu beräknas att 9000 par finns på ön.
...en hel del tretåpga måsar finns här....
....havssulorna är bra på att vitkalka bergssidan!
Vi kommer in i en grotta som sträcker sig 60 meter in i berget, berättar Björn.
När vi passerat den nordvästligaste spetsen kommer vi till Runde fyr. Det har en gång varit fyrvaktarbostad men är nu renoverade uthyrs till turister. Det går bara att nå med båt. Här var det också som den välkända "Rundeskatten" hittades. Det var den holländska ostindiefararen "Akerendam" som kommit ur kurs och förliste här 8 mars 1725. Guldskatten var runt 57000 guld- och silvermynt och hittades av sportdykare 1972.
Rundturen tog nästan två timmar och verkligen värt både tiden och pengarna (250 Nkr).
Vi gav oss direkt i kast med utmaningen att bestiga Rundes ca 300 m höga berg för att se ytterligare fågel, bl a Lunneeura, alltså häckningsplatserna för lunnefåglarna.
En silltrut visade upp sig.
Vandringsleden är en bekväm vandring vad gäller underlag, långa sträckor belagd och andra är lagt skifferplattor som gör vandringen lätt, om inte stigningen varit så brant. Från starten nere vid Goksöyr Camping är den brutal! Det är inga vilosträckor förrän man väl är uppe efter några km.
Vyerna blir allt vackrare.
Halvvägs uppe, på Goksöyrmyrarnas ängsullsbeväxta marker, möter vi storlabbar som här har sina häckningsplatser. De möter oss, orädda, lätt hotande, men utan tvekan bland de trevligaste upplevelserna på Runde.
Det finns några sjöar på ön. En av dem, Lislevattnet, passerar vi under vandringen. Tickande enkelbeckasin kunde vi höra här.
Det är vidunderliga utsikter!
Tittar man riktigt noga på berget till höger, strax över horisontlinjen ser man något som kan vara en människa....
.....vilket det också är! Det ger lite perspektiv på höjderna!
Ja, nu är vi uppe vid Lunneura!!
Det är ganska fuktigt och mycket frodigt här.
Ett nöjt gäng!
Skönt att veta att det är nerför nästa gång vi vandrar där!
Här vid Lunneura samlas fotografer för att vara med när lunnefåglarna flyger till sina ungar för att mata. Men att fotografera dem är verkligen en utmaning både på fotograf och utrustning. De kommer som projektiler utifrån havet och kastar sig på tornseglarmanér rakt in i boet! Jag ger upp försöken! Men medge att vackrare fågelskådarplatser får man leta efter.
Det blir lite paus för lite dryck.....och bara njuta!!!
En kråka hälsar på.
Det är så otroligt fint.
Solen värmer och vi njuter verkligen av miljön
Ängsull
För att komma till fotoplatsen är det besvärligt att ta sig, med stege och svår blockterräng.
Vi blev snabbt överraskade av en indrivande dimma. Den sköna varma dagen övergick snabbt till gråkall dimma. Det var bara att gå ner igen. Man kunde ändå inte se något.
Vandringen ner blev också rätt svår. Det var råkallt, snålblåst och den branta lutningen gjorde även nervägen besvärlig och gav rätt tunga lårmuskler!
Morgonen därpå är ganska grå
Gråtrut
Praktiskt taget vindstilla
Gråhägern är ute på jakt
Gråsiska
En av de få korna är ute på bete
En kull gravandungar leker kork i vattnet....
....medan föräldern håller uppsikt.
Fiskmås 2K fortfarande i vinterdräkt
När jag var här 1970 fanns en bil på ön och ingen bro....nu finns en bro, men betydligt fler bilar!!!
Det finns en kyrkogård på Runde, där ser man en ovanlig sed som finns på ön. Är man född i orten Runde så hette man Runde, är man född i orten Goksöyr så hette man Goksöyr.
Här vilar alltså Sigrid Goksöyr vid sidan av Martin Runde.
Så säger vi hej till vår trogne gäst, gråhägern....
....till havstruten, (svartbaken på norsk)....
....till de vackra, men tomma, hamnbyggnaderna....
.....till en försynt uppstickande skärpiplärka....
....till fåren, överallt varande....
...och när jag kom hem till datorn upptäcker jag att jag sa hej också til en vinterhämpling!!
Ålesund!
Vi har en stund innan flyget går så vi passar på att leta reda på de tretåiga måsar som lever inne i stan.
Staden är vacker.
Där uppe en restaurang, trappan dit ger säkert aptit!
Vi hittar en glashytta...
....och en Harley Davidson med....
....en egen P-plats!
Plötsligt är de där, de tretåiga måsarna!
Det är en upplevelse att få en så nära kontakt, bl a med detta paret som är mitt uppe i några parningsceremonier.
Granne till måsarna är Trankokeriet, också något utöver det vanliga!
Runde - en upplevelse!
Vilken resa! Det såg sevärt ut och Norge är ju så vackert. Kul att få se :)
SvaraRadera