SKÅDA! Fågel, natur, kultur på Österlen: Runde

Runde är Norges sydligaste fågelberg. Här är häckningsplats för en stor mängd alkor och andra havsfåglar. Men här finns mycket annat!

Skärpiplärka

Skärpiplärka är den vanligaste följeslagaren på promenader på Rundes enda väg som löper efter havet. Det är en trevlig, orädd följeslagare!

Arten är endemisk för Europa. Norge har ca 50 % av världspopulationen utefter sina kuster. I Sverige har vi ca 2 %.

Det är alltså klippiga kuster som är häckbiotopen

Latinska namnet är Anthus (blomma) petrosus (stenig), "blomman bland stenarna" fint och passande namn.

Bortsett från de kolonihäckande fåglarna i fågelberget är det nog vanligaste fågeln på Runde.

Skjaerpiplerke på norska.

Havstrut

Havstrut är vanlig på Runde men som överallt annars inte i stora mängder. Spridd över hela ön. Kraftig näbb med stor röd fläck, svart rygg och ljusa, köttfärgade ben och den vita vingtippen skiljer den från silltrut förutom storleken.

Larus marinus "måsen som tillhör havet". Svartbak på norska. Den störste av våra måsfåglar. En vacker fågel som ofta känns som "vakten" på platsen där den står, oftast längst ut mot havet!

Gråtrut

Larus argentatus "silvergrå mås", gråmåke på norska. Vanlig på hela ön.

Helgrå rygg. Kraftig näbb med röd fläck skiljer den från fiskmås som den ofta uppträder tillsammans med.

Liten vit fläck på vingspetsens svarta fält, betydligt mindre än fiskmåsens som den annars är mycket lik.

Har ljusa köttfärgade ben som skiljer sig mot fiskmåsens gulgröna.

Fiskmås

Larus canus "grå mås". Fiskemåke på norska. Den tillhör också de vanliga arterna på Runde. Har en gul, i jämförelse med gråtrut, vek näbb.

Här en 2K-fågel som fortfarande bär vinterkostymen och har heller inte fått den gulgröna färgen på benen. Den har också en svart näbbspets som försvinner på den vuxna fågeln.

Strandskata

Haematopus ostralegus "blodfotad ostronplockare". Tjeld på norska.

Mycket vanlig på de bebodda delarna av Runde.

Den väcker uppmärksamhet, både genom sina konstraterande färger som genom sina skarpa varningsläten.

En vacker fågel som är lätt att tycka om.

Toppskarv

Phalacrocorax aristotelis släktnamnet betyder "skallig korp"

Den riktigt stora kolonin som funnits på ön har försvunnit men arten är vanlig ändå.

Skarvarna har ofta någon eller några måsfåglar som besökare intill sig. De väntar på att skarvarna stöter upp föda, vilket ofta görs efter goda fisken.

Den svarta dräkten har en metallisk, grön ton.

Den tofs som gett namnet bär den bara under parningstiden

En samling skarvar på ett litet skär, en vanlig syn på Runde.

Den tillhör de fåglar som dyker djupast, dyk på 40-50 m är inte ovanliga.

Lunnefågel

Fratercula arctica "nordens lille munk". Lunde på norska.

Arten har gått kraftigt tillbaka på Runde, men den stam som nu finns ser ut att hålla sig på nuvarande nivå. Kan ses vid de båtrundturer som körs, samt vid häckplatsen "Lundeura" strax under toppen av ön. Denna nås genom en vandring från Gokseyr Camping.

Havssula

Sula bassana (Morus bassanus). Havsule på norska.

På långt håll ser havssulekolonin ut som en vitmålad bergvägg. Det är spillningen som färgar omgivningen vit.

Havssulekolonin dominerar Rundes fågelberg. Kolonin beräknas innehålla 9000 par.

Det är en vacker och stor fågel. En fullvuxen fågel kan vara upp emot 180 cm mellan vingspetsarna.

De ses ibland flygande på olika delar på ön, men det är vid rundtur med båt man har möjlighet att komma kolonin närmare.

En egenhet är prydnaderna på boet som också avspeglar hur vi sköter miljön i havet! Det är mängder med plast, rep och diverse annat som pryder bona.

Naturligtvis omkommer en del.

Den hade förmodligen inte kunnat äta p g a brott av undernäbben.

Sillgrissla och tordmule

Sillgrissla (Uria aalge intermedia) "sjöfågel alka". Lomvi på norska

Tordmule (Alca torda) "alka torda efter gotländska ordet törd som anses betyda träck"

Även här är det båtrundtur som rekommenderas om man ska se dem på lite närmare håll. Här ser man också en västlig ras av sillgrissla (Uria aalge aalge) en sk "ringvia", som känns igen på en vit teckning runt ögat och bakåt. Det är tredje fågeln från höger.

Här ser man tydligt de smala vingarna som är formade för att underlätta framkomsten i vattnet men som också gör flygförmågan hos dessa fåglar rätt dålig.

Sillgrissla

Lunnefågel och tordmule

Sillgrissla

Storlabb

Stercorarius skua. Storjo på norska.

Detta är en upplevelse! Vi möter dem på Goksöyrmyrarna som vi vandrar över på väg till toppen.

De verkar helt orädda. Vi passerar något tiotal meter från dem. Vi har 8-10 runt oss.

De anfaller inte direkt men "hotflyger" lite grann.

Detta mötet är nog den starkaste upplevelsen på Runde, för mig.

Silltrut

Larus fuscus "mörk mås". Sildemåke på norska. Vanlig på ön. Skiljer sig från havstrut på en tydligt mindre storlek, gula ben och en vekare näbb.

Gråkråka

Corvus corone. Kråke på norska. Vanlig

Gråhäger

Ardea cinerea "askgrå häger". Gråhegre på norska. Ses ofta. Vi såg väl ett tiotal ex under vistelsen.

Det finns favoritplatser för vissa hägrar. Det här var en sådan, i hamnen strax utanför vårt fönster.

Gråsiska

Carduelis flammea "flammande eldröd steglits". Gråsisik på norska. Vi såg två ex. Det är dåligt med småfågel på ön. Dåligt är också fotot!

Gravand

Tadorna tadorna "gravand". Gravand också på norska. Vi såg en del fåglar även om den inte var vanlig. Utöver gravand såg vi enbart gräsand och småskrake av andfåglar och det var väl lite missräkning. Vi såg i alla fall denna gravandskull på totalt 17 ungar!

Föräldrarna var inte långt borta.

Vinterhämpling

Carduelis flavirostra "gulnäbbad steglits". Bergirisk på norska. Vi såg två ex, har ingen uppfattning hur vanlig den är.

Tretåig mås

Rissa tridactyla. Krykkje på norska. Sågs förstås i fågelberget på Runde. Men möjligheterna till foton var begränsad så dessa bilder kommer från de hushäckande måsarna i Ålesund.