Ett besök i Vattenriket

Klockan är strax efter fem på morgonen. Lite för kallt, bara elva grader. Jag är vid Herculesdammarna utanför Viby. 

Den gamla rangliga spången har ersatts, blivit en lättgången väg genom sångarmarkerna. Jag vet inte om jag gillar det, att spången försvunnit menar jag, men jag antar att tidens tand gnagt lite för mycket på den.

Men jag gillar den enorma fågelkören! Näktergal är den högröstade dominanten i kören men här finns det kärrsångare och  härmsångare som försöker överträffa varandra i härmandets svåra konst. Kärrsångaren är virtuosen! Kören toppas av ett par surrande gräshoppsångare som håller tonen åt de övriga solisterna.

 Stigen leder genom ett ängslandskap där små busköar bryter av enformigheten. I varje sådan "ö" finns ett antal sångare. Luften vibrerar av alla dessa toner!

Hagtornen är nu översållade av sina vita blommor.

De bruna kärrhökarna drar ibland över i jakt efter föda åt ungarna som väntar någonstans. En vit stork flyger över.

Här är en av dammarna, gamla fyllda täkter efter en tegelindustris verksamhet. Nu är det svarttärnor som sätter prägeln, en rördrom gör sig påmind, över allt den enorma fågelkören.

Här finns mycket betesdjur, påminnande om Camargues, Taubebesjungna svarta tjurar.

Jag går här, strosar, njuter. På ett par timmar går jag runt området. Timmar av fågelliv.

Likt mig trivs gulärlorna här!

Jag fortsätter ett par km och möter ett helt annat landskap. De kala, betade ängarna vid Håslöv.

 Som besökare måste man följa en led runt på ängarna under de känsliga häckningstiderna. Skarpa varniingsläten möter mig efter en stund. Sedan upptäcker jag fågeln som sitter i saftiga ängsväxtligheten.

 Rödspoven, "långnäbban" i Bengt Bergs klassiska fågelskildringar från förra sekelskiftet.

De första varningslätena väcker upp fler och snart har jag åtta individer, skarpt skällande på mig.

Jag skyndar mig bort från det känsliga området men tar en sista bild på rödspoven som ändå ganska lugnt kollar att jag verkligen försvinner.

 Det platta landskapet är vackert färgat av ängsskallra och rödklöver....

Mitt på ängarna ligger "Brudastenen". Vid högvatten kan stenen vara omgiven av vatten. Men i år är det torrt, alldeles för torrt.

Jag fortsätter ytterligare några km till Ekenabben

Ytterligare en ny naturtyp i kanten av Hammarsjön. Det är främst ett bestånd av ekar men också en imponerande alsumpskog som gör detta till naturresrvat. Området är lätt tillgängligt och bekvämt att besöka.

Här finns också små vassområden insprängda bland buskagen. Tillräckliga för att rörsångaren ska vara här. 

Det är rik växtlighet över huvud taget

Olvonblommorna döljer sig ofta lite i skymundan som en undervegetation.

Jag förstår namnet, Ekenabben, när jag ser ekbestånden som finns här. Så imponerande!

 Även här en imponerande fågelkonsert.

Mitt ibland all växtlighet har det kommit aklejor

Alsumpskogen är verkligen en annorlunda natur. Det tycktes vara lite favorit för gärdsmyg som sjöng från flera håll

Sista stoppet idag blev i Sånnarna, också ett naturreservat. Ytterligare en helt annan naturtyp. Här är det sandhedsmark.

Denna gamla grustäkt har blivit en av Sveriges främsta lokal för strandpadda, en av de mest hotade grodarterna i Sverige.

I övrigt är reservatet en sandhed. En lättgången naturtyp, gillar man det öppna landskaet då är Sånnarna verkligen värt ett besök. Fältpiplärka och trädlärka hittade jag här idag.

Vattenriket erbjuder verkligen mycket! Under dagen såg jag närmare etthundra arter, då ingick även ett stopp i Äspet, Ähus och sommargylling i Drakamöllan!