Den 2 november fick vi telefon från en lantbrukare som under betupptagning sett en rovfågel som "hoppflygande" tog sig fram. Den kunde uppenbarligen inte flyga. Efter lite sökande hittade vi fågeln som visade sig vara en ung fjällvråk, förmodligen en årsunge.
Vi konstaterar att några vingbrott eller andra synliga skador inte fanns. Den fick sitta i en liten bur för att förhindra att den flög och förvärra någon skada som kunde finnas.
Efter någon dag började den äta och därefter fått 2 kycklingar/dag. Visar mycket god aptit! Nu flyttar vi över den till en större voljär där den kan flyga även om det blir korta sträckor.
Vår teori är att den suttit nära järnvägsspåret som fanns vid platsen och kommit för nära tåget och kastats mot något av vinddraget och fått någon form av hjärnskakning, sträckning eller dylikt.
När vi ser med vilken lätthet den nu flyger i voljären bestämmer vi oss för att släppa den fri igen.
Första turen är en 10-meters sträcka ner i gräset. Den sitter där en kort stund för att sedan....
....flyga upp på en sten, för att efter ytterligare en stund flyga en längre sträcka och sätta sig....
....i ett mindre träd. Det känns jätteskönt att se denna vackra fågel på nytt vara en del av naturen!
Hoppas du får ett bra liv!
Hej!
SvaraRaderaBra jobbat och vi får hoppas att det går bra för den. Själva har vi en ung Sjöorre inne för tillfället som måste tvångsmatas varje dag. // Urban, Vilthjälpen Oskarshamn
Hej, Urban!
RaderaJa, det känns onekligen skönt när man lyckas! Vi har annars haft otur de två senaste fåglarna. En stenfalk med svårt vingbrott som inte kunde räddas, och en ormvråk som av någon okänd anledning fick kallbrand i foten och underbenet och inte heller kunde räddas. Så det känns extra skönt att lyckas igen!