Vi åker kustvägen så långt söderut vi kan komma i Sverige. Ja, ni vet, den vägen som tar så lång tid! Ständiga hastighetsbegränsningar och även om man vill kan man inte köra fort där. Just den vägen kör vi. Stannar på ett av de få ställen man kan stanna. Vägen går högt över havet just här och när vi tittar ner ser vi den perfekta kontemplationsplatsen! Tänk sitta där i en vårnatt med näktergalssång runt sig, med ett ständigt brusande hav, lite risigt medges, men ändå.....
Intill landsvägen hittar vi denna ruin. Den ser ut som resterna efter ett kloster, eller något, men det visar sig vara Albert Baltzar Wallis som 1907 fick ett infall om skämthumör och lät bygga denna "kuliss", men vacker är den.
För mig är Hörte den plats där jag ser flest knipor i slutna sällskap. Jag minns de första besöken på 60-talet. Jag kunde inte förstå att det var knipor. Knipa var en and man såg i ett, möjligen två par i en klar sjö i en småländsk skog. Här låg det hundratals! Varför just här? Inte vet jag!
Nåväl, nu har bygemenskapen sett till att det är lättare att stanna till vid Hörte hamn och kunna möta denna syn.
Här finns Hörte Brygg & Jäskafé! Smaka på den! Det är byggnaden till vänster. Den lilla byggnaden till höger är till för beundrare av havet, eller knipflockar!
Gänget gråtrutar är sig lik i alla hamnar!
Ganska mysiga miljöer.
Dybäcksån rinner ut i Hörte hamn. Norr om vägen och kvarnen rinner ån fritt och där har jag sett min enda strömstare i Skåne. Bara det gör platsen minnesvärd!
Ån rinner ner i dessa rör, inte så kul, men vi naturvänner får i alla fall en liten stråle med vidhäftande porl för att minnas hur det kunde vara!
Inte bli cynisk nu, det ÄR vackert och mysigt i Hörte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar