Det är solsken. Möter morgonljuset där jag åker. Ser siluetten i torrakan. Inga färger, men det är ändå lätt att känna igen. Det är en....ja vad?
Jag tycker om pilar så det blir många sådana bilder. Alltid knotiga, vindpinade. Synonyma med gamla människor. Ni vet de som fårade i ansiktet har livserfarenhet från 90-100 år tillbaka, som kanske förstår vart vårt liv är på väg! Jag tror att dessa pilar också anar det och fått en extra knota!
Som t ex av det här i Löderup där havet äter stranden, förstärkt av klimatförändringar av jordens uppvärmning. Vi försöker skydda stranden genom massuppläggning av sten, sanden är borta. Badvänligt? Nej! Men har vi ändrat beteende? Nej! Får vi ett klimatavtal? Nej!
OK, vi kör som vanligt! Tror det behövs större stenar!
Men på Backåkra kryper jag tillbaks och tycker att deras halmbock är jättefin, det är dagen före dagen, före en månad före julafton! Har vi köpt julklapparna? OK, nickar frun, det är klart. Som vanligt alltså!
Jag gillar hamnkontoret i Kåseberga. Litet. trycker under den enorma strandbrinken.
Här över brukar drakflygarna hänga i uppvindarna.
Jag passerar Hammar på hemvägen, två kornsparvar på en telefonledning och en ormvråk snappar upp en sork och landar för avnjutning av dagens lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar