Vitsippsvåren

Nu har vitsipporna tagit över i Gislövs stjärna. Det är vita drivor av vitsippor.

 Det löper en stig genom lunden. Det är underbara steg att vandra här inne. Solen lyser ner genom ett tätt grenverk, lagom för att ge vitsipporna tillräckligt med energi för att kunna ta över makten i lunden under några vårlätta veckor. Sedan stänger lövverket taket för solen och förutsättningarna för markskiktets växtlighet förändras ordentligt.

 Jag går i ett sorl av fågelröster. Svirrande, vårivriga blåmesar. De silvriga tonerna från en rödhake. Koltrastarnas melodiösa stämmor. Taltrasten som pratar, om vad vet jag inte. Den första vemodiga lövsångaren. Bofinkarnas burdusa tonräckor.

 Överallt vitt. Hela lunden är klädd i vitt!

Även om några vitsippor i ett försök att bryta vitheten har klätt sig i rosa skrud.

Svalörten gör också ett försök att bryta färgmönstret.

Men i skyddet under stora träd är det vitsippan som nu leder våren vidare.

Hasseln har kommit långt i sin grönska.

Och utanför lunden börjar en ny vithet breda ut sig. Det är slånet som har en vithet som är vitare än något annat.

Denna fantastiska årstid! Allt bjuder till. Den ena skönhetsupplevelsen efter den andra möter mig nu!