Jag har en planerad avsikt med besöket. Det var här vi släppte Nisse, en benamputerad gräsandhane, och jag tror jag hittar honom direkt när jag kommit.
Riktigt säker kan jag inte vara, men han står så här hela dryga timman jag är här. Nisse har en lång historia. Påkörd av bil, fast i bilgrillen under ett par mil, ett förstört ben som amputerades av veterinär, rehabiliterad av KFV (se "Mina länkar" här intill) och släppt här vid Revet.
Ett starkt skränigt läte påminner om andra fåglar. Det kommer en skräntärna och slår ner på en sten, den ingen vanlig gäst och fågelskådarhjärtat slår något extra slag. Trevligt!
De här fåglarna, namne med mig själv, kentska tärnor, är vanligare här, men så charmiga i sitt uppträdande.
Jag räknar in inte mindre än tretton stycken som står på stenarna. Det är liv och rörelse i den här gruppen. Någon lyfter, drar med sig de flesta andra, ett par lovar runt Revet och så är allt plötsligt stilla och lugnt igen.
Knölsvanarna som troget ruvat med mängder av promenerande människor runt sig har lagt sig till ro för kvällen. Den enda ungen de fått fram har vuxit rejält de senaste dagarna.
En förbipromenerande dam stannar och berättar hur hon följt hela häckningen. Hon är så där lycklig man kan bli när man gläds över liv, att det fungerar, mitt i alla omvärldsumbäranden så går det vidare, livet.
Gravänderna intill knortar lite förstrött
Längst ut mot havet vakar en havstrut över lugnet
En timma, en försommarkväll, solvärmen börjar avta, t-shirten börjar kännas lite tunn, en rogivande stund i övergången mot natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar