Vårhallarna, Knäbäckshusen med Simone och Cassandra

Sommarsolen är skön, det blåser en ljummen vind från sydväst. Vi parkerar vid hundbadet och slås av vresrosorna som står i full blom. De varierar i tre färger och ger ifrån sig en rosdoft som nära buskagen blir mycket påtaglig.

Rödklinten är på väg ut i fullt blom....

....blåklint och vallmo har blommat en tid...

....strandvinda visar sina vackra blommor långt nere i gräset under ett vresrossnår.

Vresrosor, för femtio år sedan en sällsynthet, nu utgör de ett, visserligen vackert, hot genom sin växtkraft och förmåga att trivas i dessa magra sandmiljöer och slå ut den fauna som naturligt hör denna miljö till.

Idag ligger hundstranden tom, vattnet är fortfarande kallt och det är nog bara våra fyrbenta vänner som njuter av ett bad. Lisa är ett riktigt vattendjur och som märkligt nog helt följer myndigheternas instruktioner: Gå ut, simma in p g a starka strömmar!

Jag lyckas få stopp på sällskapet i tid, för att de inte ska skrämma iväg några kärrsnäppor som rastar på stranden. Jag fick mina bilder!

Det är också en påminnelse om att hösten närmar sig. Näktergalarna har tystnat, vadarna börjar så smått dra söderut. I Kåseberga har sträcket vänt och drar nu västerut.

Men idag njuter vi av skön, varm sommar. Det blir svettigt när vi kommer i lä för sydvästen och fikapausen blir allt angelägnare!

Vi tar den i det monument en envis Baskemöllaman har lämnat efter sig. Jag blir så imponerad och ödmjuk över vad en enda man under ett antal år har åstadkommit. Vad drev denne man? Det är svårt att på foto få en känsla av hur mäktigt detta är.

Här är mängder av murar upplagda, gångar gjorda, stenhögar.....

....här får man åtminstone en känsla av arbetet.....

 ....sittplatser  med ryggstöd....

....och en skön plats för fikat....rosenfink sjunger....

Rödvenen bildar stora fält som följer minsta lilla vindpust i sitt ständigt böljande växtsätt. Hoptryckt i teleobjektivets bildformat och i solljuset glimmar det som silver.

Blåmunkar bildar tillsammans med bergsyran rödblå fält.

Blåmunk

Också uppskattad av humlor

Stärkta av fikapausen tog vi också en sväng till Knäbäckshusen, ett av dessa ställen som helst ska avnjutas i  stillhet, d v s inte i turistsäsongens brådaste tider.

Det är som vanligt fart i barnbarnen, här har Cassandra tagit trappan i flygande fläng...

....men de lugnar sig i stillheten i det lilla St Nicolai-kapellet. Se på alla stenar som besökande lagt här i kapellet, många påskrivna med namn och datum.

Badstranden börjar sakta fyllas med badgäster. Här är det lä för sydvästen och skönt. En fördel med turismen är att servicen ökar. Här ser vi det genom att en ung kille öppnat en liten glasskiosk vilket naturligtvis uppskattades! Här får inte hundar vara på badstranden, men vi bestämde oss för en baddag här i morgon så då får Lisa stanna hemma.

En bänk ovanför trappan passade perfekt att vila på på återvägen och samtidigt njuta av havsutsikten.

Här står den moderna äppelodlingens uppstammade träd i långa rader. Vi är ju i kanten av äppelriket. Likheten med vindruvsodlingarna är slående, men de där äppelträden med breda, lite nerhängande grenar börjar bli ett minne blott.

I morgon är det baddag!