Detta underbara Haväng.....

Jag har gripits av en ny kärlek, och ingenting kan vara farligare än att bli förälskad på gamla dar. Jag har blivit förälskad i Skåne och alldeles speciellt då i Österlen. Det är något säreget med denna trakt - dess mjuka böljande kullar, dess skiftande dagrar över Stenshuvud och detta underbara Haväng, som ger en så intensiv känsla av hedenhös...
                                                                                         Prins Eugen

Mäktiga ekar möter oss när vi kommer till Havängs parkering, och på betesmarken ligger fallna ekar och multnar. Det tar ca 100 år för en död ek att multna upp, en fascinerande tanke, och då kanske den levt 5-600 år, vilka perspektiv!

 

Här är Sten-Åke och Elisabeth med Troja och Hedda.

Gravdösen, längst upp på platån, blåste fram i en hård storm på 1860-talet. Helt okänd och bortglömd fram till dess.

 

Borta vid Stenshuvud målar solen silver i havet

 

Verkeån rinner ut här, en viktig å för det skånska laxbeståndet.....

 

....även om det är svårt att förstå hur några fiskar kan ta sig upp i ån i det decimeterdjupa vattnet i åns mynning. Ännu svårare att förstå är att här var en viktig utskeppningshamn för Andrarums alunbruk. Långt ut i havet finns rester efter en hamnanläggning.

 

In från höger på stranden kommer några kärrsnäppor, ivrigt födosökande....

 

.....de har också sällskap av en större strandpipare.....

....de håller oss sällskap under vår fikapaus.

 



Att kunna ta del av detta underbara landskap, sitta här på en gammal stock på stranden, njuta av kaffet och en alltmer solig septemberförmiddag i goda vänners lag, det är att fånga dagen! Carpe diem!

Därborta härskar gravdösen majestätisk på sin utsiktspost....

 

....och här påminns vi om den militära närvaron, här börjar Ravlunda skjutfält.

 

Många naturälskare strövar i dessa marker....

 

 ....som t ex Sten-Åke och Troja.....

 

 .....och över oss alla vaktar korna!

 

Hur kan en fläck på jorden

ens hjärta fånga så

- en spång mot evigheten

av några minnen slå...

                                                                      Theodor Thufvesson