Septemberbesök vid Forsakar

De isälvar som uppstod efter de olika istiderna har mejslat ut ravinen som kallas Forsakar. De avvattnade issjön nedför Linderödsåsen, bland annat här. Det är nu ett väl besökt naturreservat där naturen tillåts leva sitt liv utan klåfingrighet från oss människor. Det har bl a lett till att man nu varnar för att vandra i ravinens botten då risken för plötsligt nedfallande grenar eller träd utgör en klar risk.

Det är nästan omöjligt att med bilder ge rättvisa åt det här stället. Det är så vackert. Vi vandrar uppe på ravinkanten, möter ständigt branta stup, bokskogen omgärdar hela ravinen, i botten flyter den lilla bäcken. Liten är ett ord jag kan använda nu efter sensommarens torka. Under vårflödena finns här rejäla vattenfall 8 och 10 meter höga!

Slingan vi går är lite drygt 1,5 km och en hel del uppför så visst känns det skönt att ta igen sig lite.

Det är ett fantastiskt landskap att vandra i. I septembers klara, friska luft är det tyst! Porlandet från bäcken, det kraftigare bruset från fallen, hackandet från en hackspetts jakt efter larver i de många döda träden är allt som hörs.

Här häckar forsärla och strömstare, det är rika sångarmiljöer, för att inte tala om det himmelrike det måste vara för hackspettar. Här finns också bokskogslöpare, en 3-4 cm lång skalbagge som man bara känner från Forsakar och Stenshuvud. Här finns också levnadsmiljöer för lamell- och nålsnäckor som i övrigt är hotade arter.

Vi avslutar besöket med fika på Forsakarsgården och njuter Forsakarskaka med vaniljsås (frun), jag njuter en macka med den för mig ovanliga kombinationen; leverpastej, bacon och svamp!

När vi lämnar Forsakar så möter oss ett litet minizoo med getter, minigris, myskankor, ett par emus...

....men lite senare utefter vägen även dessa glada utegrisar

Till Forsakar är återbesök till våren inbokat i minnet!