onsdag 5 september 2012

Karhojagården - 1700-talsanor

Jag besöker gärna hembygdsgårdar. Det finns alltid något att ta med sig. Vackra ting att se på, flydda dagars traditioner, stämningar.

Jag kom till Karhojagården (Karlshöga) på Ven. Egentligen heter den numera Nämndemansgården. Det känns fel, det är inte en man som ska namnge något som generationer levt i och danat genom århundraden. Nej, Karhojagården får det vara!

Jag vandrade dit. Det är underbart att vandra i ett vackert landskap, med solsken i ryggen. Väl vid gården välkomnades jag av ett trevligt par från hembygdsföreningen. Jag var dagens första besökare!


Det är en fyrlängad gård. Flyttades till nuvarande plats i samband med enskiftereformen år 1792. Otto Tauson var förste ågare. 1817 köptes den av Boel Nilsdotter och Ola Persson. De iordningsställde gården som då var "ganska ankommen". Längan till vänster på bilden ovan är deras verk, "gammel-Boels hus".


Den sista längan som byggdes var "portalängan", längan till höger
 
1855 byggdes boningshuset om och den har därefter varit bebodd fram till 1993 då gården såldes till Hembygdsföreningen.
Boels och Olas son Bengt övertog gården och därefter en av hans söner Nils Peter Bengtsson vars son Ernst Bengtsson var nämndeman vid Rönneberga, Onsjö och Harjagers domsaga. Hans dotter Boel Bengtsson tog över gården 1960 fram till 1993. Det är hennes hem som nu finns bevarat.
 

Här är ett rum med en "uteliggare", en gjutjärnsugn som eldades från köket.
 

På nämndemannens tid var Oskar II årlig besökare vid de harjakter han ordnade på Ven. Ofta var andra kungligheter med, t ex har tsaren av Ryssland varit här. Menyn var alltid den samma; Ärtor med fläsk, korv och varm punsch samt våfflor med grädde och sylt som efterrätt. Ärtsoppan kokades i bryggkitteln! Till höger på bilden nedan.
 
 
Här är lite inredningsdetaljer. Här ett underbart skåp.
 

 Här lite kläder, bland annat en sjuksköterskedrökt.
 





Här finns inredningen kvar även i ladugårdsdelen.
 

Jag känner glädje över att hitta sådana här smultronställen. Utan att veta tror jag detta måste vara en av landets finaste hembygdsgårdar. Jag tackar alla de som gör stora insatser för bevarandet och som gör det möjligt för mig att vara en betraktare av svunna tider!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar