Fjällvråk och fågelmassor!

En härlig norrländsk gäst hälsar på, fjällvråk! Är vintern hygglig får vi behålla några hos oss över vintern. 

Du är välkommen!

Dagen börjar grått! Jag var tveksam att åka ut. Får jag se något?

Det kändes genast bättre när en jätteflock tofsvipor gjorde entré.

Det finns en frifullhet i kornas betande på strandängen, tofsviporna bryr sig inte ett dugg.

 Ute i vattnet ligger skedänder. Det är rejäla näbbar!

Det finns en skugga där bakom gräset, vad?

Jo, naturligtvis en gråhäger som spatserar där i strandkanten på jakt efter något matnyttigt.

 Gräsänder får nästan se ut hur som helst. Detta är en uppblandning på något odefinierbart sätt.

Ännu har inte alla tranor kommit iväg.

De håller ofta ihop i små familjeflockar. Ungarna med den röda ungfågelteckningen på huvudet och avsaknaden av svarta teckningar.

Vitkindad gås hittar jag också.

Ett par tusen starar drar fram över strandängen i en ständigt orolig flykt. Det är vackert att se!

På ett annat ställe har ljungpipare och tofsvipor slagit sig ner i väntan på att t språnget över Östersjön ner till kontinenten. 

Det är en mäktig syn!

Då dyker ett par fjällvråkar upp. Välkommen till södern! Jag får en uppvisning i fjällvråkens jaktteknik med ständigt ryttlande över markerna.

Den är knuten till fjällvärlden och de nordliga skogarna. Ca 3000 par häckar i Sverige från Hälsingland-Härjedalen och norrut.

Fjällvråk (Buteo lagopus), lagopus = harfot och syftar på fjällvråkens fjäderklädda ben. Det är ett bra kännetecken om man ser den bra.

Ett ordentligt oväsen får mig att så småningom hitta denna pilgrimsfalk som antagligen tog för sig i kråkfågelflocken och vållade uppståndelsen. Trots avståndet blir jag alltid lika glad över synen av en pilgrimsfalk! 

Några taltrastar väntar på kväll och fortsatt sträck, nattsträckare som de är.

Det blev både bra väder och mycket fågel! Härlig dag!