Murgrönan blir med åren så hårt knuten till värdträdet att det knappt går att se skillnad på vad som är trädets bark och vad som är murgröna.
Murgröna, Hedera helix, eller rindi som den kallas på Gotland (som har murgröna som landskapsblomma) är skönt vintergrön. Den blommar så sent som oktober och frukten har redan kommit men mognar först till sommaren till blåsvarta, lätt giftiga, bär.
Den nära samhörigheten börjar tidigt.....
....ibland kan murgrönsstammen bli grov och självständig.
" Desse lundar voro så ihopvuxne, att näppligen någong människa utan yx kunde penetrera och, det som sällsamt är, ofta av själva Hedera arborea (murgröna), som här över allt löper, så ihopflätade som ärtor av snargräs."
Ur Carl Linnæi öländska och gotländska resa
år 1741
Utanför lunden lägger solen silverstråk på havet.
Stensötan har också sommargrönskan på sig.....
.....liksom bladmossan så härligt, intensivt grön....
....som också ger stenmuren en förtrollande skönhet där den löper i en gammal ägogräns.
Och i ett litet vatten ligger en ung knölsvan, ensam, nervöst bevakande av vad jag hittar på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar