Vi tar en paus i julförberedelserna och åker till Forserum där mitt fågelskådarintresse vaknade.
Här är betesmarker/ängar som leder ner mot Klackarpasjön. En sjö som har 154 fågelarter noterade! Som på 70-talet hade nio par häckande svarthakedoppingar Just här spelade storspov och ofta drog blå kärrhökar under vårflytten.
Detta är också marker vid Klackarpasjön. Då hade sjön ett drag av näringsrik fågelsjö över sig med häckande årta, årliga besök av småfläckig sumphöna, vattenrall. Här sjöng sävsångare och ibland var gräshopp- och kärrsångare på besök
Vägen jag kör från Forserum förbi Gunnestorp (gården intill Klackarpasjön) går vidare mot Byhult. Den lilla kullen på fotot utgjorde basen för mycket sträckfågelstudier. I flera år stod vi varje lördag och söndag under hösten och räknade sträckande fåglar. I vår ungdomliga entusiasm var vi ju en vetenskaplig institution väl i klass med Ottenby och Falsterbo! Så här i efterhand kan jag väl konstatera att en viss skillnad var det!!! Men det var mycket fågel som drog här på höstarna och denna tidens betydelse för att lära sig lockläten och sträckjizz kan inte nog uppskattas.
En sjö vid Kviarp som bildats genom att Lillån som rinner här, dämts upp.
Så kommer jag till Höreda, på den tiden en ganska våt mark som i stort sett användes som betesmark. Här var översvämningar så gott som varje vår med ett myller av vårsträckande fågel: starar, tofsvipor, storspovar, sånglärkor, skogssnäppor och mängder av annan småfågel. Här hade varfågel vinterrevir, tornfalk och ormvråk var årliga häckare Här var ett liv och ett kiv!
Nu har här dikats, det är torra marker. Jag har svårt att se detta utan att känna vemod över att på ännu ett ställe konstatera att naturen, den vilda naturen fått stryka på foten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar