Linnés ask, detta berömda träd måste förstås beskådas! Men morgonen börjar med några förtjusande större strandpipare....
....och en stor koloni silvertärnor som ligger ett stycke upp mot heden.
När vi väl kommer upp på heden är utsikten över Norderhamn och Fyrbyn långt där borta fantastisk. Naturligtvis extra fint i det underbara vädret.
Så står vi då vid Linnés ask. Det är inget imponerande träd på annat vis än att vid detta träd har Carl von Linné stått 1741 under sin gotländska resa.
Den växer mitt i Röjsu, bronsåldersgraven som ligger på Stora Karlsös högsta punkt.
Vi kommer hit 275 år efter Linné.
Det är aktning jag känner över detta träds fantastiska förmåga att överleva.
I den tid vi lever i nu, där enorma natur- och kulturskatter förstörs av helt obegripliga skäl, där miljontals människor tvingas till flykt undan barbari, där jakten på mer lyx tycks förblinda snart sagt alla. Där står trädet som en påminnelse om att min generations tid, en hundradels sekund i historien, inte betyder något, mer än att denna min generation har förstört mer än vad människor i tusentals år har undvikit!
Det kommer tankar här vid Linnés ask!
Hela platån har en alvarprägel, det är torra, kortbevuxna marker med mycket enbuskar
Orkidéerna har börjat blomma, och det är rikligt med orkidéer!
Någon enstaka fältsippa är ännu inte överblommad och står här i stram gatulyktsgivakt.
Blåmonke
Fetknopp och fibbla i ett naturligt arrangemang....
....och våradonisen blommar! Det är så skönt!
Där borta ligger Lilla Karlsö, som likt Stora Karlsö är sprunget ur ett korallrev som bildades för 400 milj år sedan.
Bilder från alvarmarken uppe på platån.
Den södra del av ön är den enda med ett långsträckt närmande till havet
Här är också den del där tobisgrisslorna, i den mån de finns kvar, brukar hålla till. Det är dem vi spanar efter men tyvärr, inget napp!
Här är ännu ett bronsåldersröse, som räknas som Norden äldsta bevarade byggnad tack vare den stenvägg som står kvar. (ses i höger del av röset).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar