Stora Karlsö!

Jag vaknar tidigt och med en intensiv fågelkonsert utanför fönstret går det bara inte att somna om. Jag fördriver tiden till frukost med en promenad i ett naturreservat, Bergbetningen.

Bergbetningen är ett naturreservat som sträcker sig utefter den klint som löper norrut från Visby. Det är avsatt för att skydda klinten och den rasbrant som på sina ställen når ända upp till klintkanten. Jag hinner inte med så mycket men ska nog återkomma. Här är en intensiv fågelsång med taltrast som en ihärdig dominant men här sjunger gärdsmyg, rödhake, järnsparv, svarthätta och mycket annat. Bra start på dagen!

 Då gör vi oss klara för Klintehamn och Stora Karlsöfärjan.

Den ligger beredd och med Karlsöarna bakom sig i soldiset. Ett fantastiskt väder! Jag slänger en tanke på tröjor, sockar, vantar mm som ligger där fullständigt onödiga i packningen! Minns samtidigt ett möte vid en fjällvandring där några fjälljägare i träningsiver plockat ner även finkostymen för att få tyngd i packningen!

Fyren och fyrmästarens bostad där vi ska bo välkomnar oss uppifrån platån.

Vi hälsas välkomna av öns tillsyningsman och får lite förhållningsorder för vistelsen. Den skönaste är nog att packningen transporteras upp till fyrmästarbostaden!

Vi tar långvägen upp och hälsas välkomna av årets första näktergalar. Skogsduvor har en bra stam här på ön och de ses överallt. Sten, Bo och Dag.

Gullvivor är i en rik blomning...

....och den första våradonisen väcker lite glädjetjut. Vi märker så småningom att den växer lite varstans på ön.

Annars är det blockrik hällmark som gäller. Hela ön är naturreservat och är världens näst äldsta skyddade naturområde efter Yellowstone National Park i USA.

Ön är mest känd för två saker, fågelbergen och orkidéerna. Det är i tidigaste laget för orkidéerna men blomningen har börjat!

Det är en ganska tröttande vandring upp till fyrbyn, det är uppför hela tiden och "vägen" består till största delen av rullstenar från stranden som kräver ständiga pareringar från fötterna. Men desto trevligare när byn kryper fram bakom enbuskagen.

Vi hör larmet från alkorna i branterna nedanför där vi går.

Där borta Lilla Karlsö, även den naturreservat.

Solvända, en av alla dessa små, låga hällmarksblommor.