Bokskog i höstskrud

Bokskog är väl som vackrast när vårskirheten är som störst, men jag tycker bokskogar har en stram elegans jag inte kan motstå någon gång om året. Så här har vi bokskog i oktoberskrud.

 

De rakstammiga träden kan bli 45 meter höga. Skillnaden mellan de mörka stammarna och den ljusa grönskan är alltid betagande.

 

Det är ett tätt lövverk och lagret löv på marken blir stort, vilket tillsammans med lövverkets täthrt skapar en nästan helt örtfri undervegetation

 

Men vackert är det och vackrast där gläntan river upp ett hål i den kompakta grönskan

 

Efter några årtionden har bokskogen tagit över och dolt en gammal odlingslott. Här har någon gång röjts stenar och odlats men boken döljer snabbt.

 

I utkanten av bokskogen är grönskan kompakt, det är svårt att ta sig igenom och komma in i dungen.

 

Jag älskar dessa urgamla vägar som löper utifrån naturens villkor i landskapet. De smyger fram och besöker varje gårdstun, slingrar runt besvärliga naturhinder och gör att man färdas i naturen på ett skönt avslappat sätt.